Medaljören som tagit upp simkarriären

Vinnare. Träningar nio gånger i veckan, en vinst i svenska ungdomsmästerskapen, en utlandsresa utan vuxna följeslagare och en tragisk olycka med dödlig utgång. Sex års simmarkarriär har blivit till minnen för simmerskan Anna-Lena Wikström. Själv förstod hon inte att hon var PT:s guldmedaljör 1972 förrän hon läste reportaget om sig själv i tidningen.

Piteå2005-12-06 00:00
Anna-Lena Wikström, då Lundberg, var 14 år då hon fick PT-medaljen för sina siminsatser. Hon är den yngsta som fått utmärkelsen.

Men själv förstod hon inte att hon vunnit.

- Det kom en reporter och intervjuade mig, men jag trodde att jag var en av de nominerade, säger Anna-Lena.

Att hon redan utsetts läste hon sig till i tidningen.

Första flygresan

Anna-Lena började simma som 10-åring, då en kompis drog med henne på träning. Sex år senare la hon av. Varför har hon svårt att svara på.

- Det tog bara stopp och så hade jag problem med ungdomsacne.

När hon slutade hade hon varit med om sin första flygresa - som hon för övrigt gjorde utan någon vuxen följeslagare. Inte ens på plats i Köpenhamn fanns någon som tog emot.

- Nej, jag reste med en simmartjej från Luleå och vi fick ta oss till hotellet själva. Riktigt så skulle det nog inte gå till i dag.

Dödsolycka

Från de sex simmaråren har hon också minnen från träningar nio gånger i veckan, från en seger på 200 meter medley i Sum-sim (svenska ungdomsmästerskapen i simning) - och från en tragisk olycka.

- Jag var uttagen i juniorlandslaget och vi skulle möta Östtyskland i en landskamp. Efter en träning hade vi lite fri tid, jag gick och duschade medan några killar från det svenska laget stannade kvar i bassängen. Det var några plattor som låg lösa på botten och en av killarna dök ner för att kolla. Det visade sig att bassängens enda utsug fanns där. Han sögs in med rumpan före och fastade under vattnet. De andra killarna försökte dra loss honom, de vände också på utsuget, men det hade blivit vakuum. Så han drunknade.

Barnen idrottar

Anna-Lena utbildade sig till tandsköterska och jobbade ett tag på Folktandvården i Piteå. 1990 flyttade hon och hennes make till Linköping och när de återvände till hemstaden fyra år senare fanns inga jobb inom hennes skrå. Nu arbetar hon som handläggare på Nordea, där hon "halkade in på ett bananskal efter att ha fött andra dottern".

Och visst har barnen ärvt sin mors idrottsintresse. Det är handboll, fotboll och tennis som gäller.

Mastertävlingar

Själv har Anna-Lena tagit upp simningen igen.

- När vi bodde i Linköping jobbade jag med en tandläkare som också varit simmare och han drog med mig på masterträning. När vi flyttade hem till Piteå igen sökte jag upp ett gäng mastersimmare som tränade i Munksunds simhall och sedan dess motionerar vi en gång i veckan.

En gång per år bär det dessutom av på mastertävling, som är en tävlingsform för alla som fyllt 25 år. Anna-Lena och c:o har hunnit besöka bland annat Stockholm, Malmö, Växjö och Hudiksvall.

- Jag gör det för motionens skull och för att det är roligt. På resorna har jag träffat några simmare från min tid som också börjat åka på mastertävlingar.

PT-medaljen från 1972 stod uppställd i prisskåpet i flickrummet under några år. Nu ligger den dock nerpackad i en flyttkartong tillsammans med de andra medaljerna.

Men nu simmar Anna-Lena vidare. Kanske måste prisskåpet dammas av.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om