Mästerlotsen stämplades som en "farlig socialist"

Förenings- och strejkrätt, anställningstrygghet, drägliga arbetsförhållanden, social och ekonomisk trygghet. Det var kampmål för Johan Magnus Bergstedt, mästerlots i Piteå, när han ställde sig i spetsen för arbetarrörelsen i bygden.

I ett grått litet kuvert ligger kvittona för de omkostnader som uppstod i samband med borgmästare Carl Lindhagens besök i Piteå påskhelgen 1915. Lindhagens arvode uppgick till 15 kronor och hela arrangemanget kostade 142:70. Ett kvitto omtalar att nettobehållningen, 31:70, överlämnades till Gustav Bodin, Storfors.

I ett grått litet kuvert ligger kvittona för de omkostnader som uppstod i samband med borgmästare Carl Lindhagens besök i Piteå påskhelgen 1915. Lindhagens arvode uppgick till 15 kronor och hela arrangemanget kostade 142:70. Ett kvitto omtalar att nettobehållningen, 31:70, överlämnades till Gustav Bodin, Storfors.

Foto:

PITEÅ2009-01-31 00:15
Bergstedt får ses som unik inom arbetarrörelsen. Ofta återkommande i sågverksavdelningen i Munksunds protokoll var han inte sågverksarbetare. Han hade nämligen en lång och prickfri anställning som statsanställd lots. Iklädd sin statliga uniform predikade Bergstedt socialism och solidaritet för arbetarna i Piteåbygden. Bland borgarna betraktades han som något av en "förrädare" och utmålades som en "farlig socialist"
När Piteå sågverksdistrikts samorganisation 1908 samlades till årsmöte i Piteå, där det bland annat beslutades att begära förbundets hjälp med agitation i byarna och på sågverken, satt J.M. Bergstedt i styrelsen.
Oförskämd trakassering
Att Bergstedt beträtt "förbjuden" mark framgår av ett brev daterat Munksunds sågverk den 10 augusti 1909, där förvaltaren P Nauclér skriver till lotskaptenen E Bohm i Luleå.
- På förekommen anledning anse vi oss härmed böra göra Eder uppmärksamma på följande tilltag av lotsen J.M Bergstedt i Piteå. Nämnde lots anlöpte nämligen den 3 Aug. kl 11 f.m vår kaj vid Skuthamn med lotskuttern, iklädd sin tjänsteuniform och förande ombord en del personer, varibland agitatorn Berglund från Bergsviken, vilka stego i land å kajen men vid brevskrivarens annalkande genast åter begåvo sig ombord.
Någon skada eller agitation gent emot våra arbetsvilliga åstadkoms ju icke direkt, men vi anse det på det högsta otillräckligt av en man i Bergstedts ställning, klädd i Kronans uniform, att öppet visa sin ringaktning för Konunges befallningshavandes kungörelse om fridlysningen av våra områden samt mot det av samma myndighet åsatta vitet av kr 250 för olovligt beträdande av desamma, ävensom mot vårt bolag, skriver Nauclér och fortsätter:
- Med den livliga beröring vari B. står till de ledande männen inom den socialistiska arbetarerörelsen på platsen anse vi det fullkomlig uteslutet att B ej haft kännedom om Konungens Befallningshavandes kungörelse om fridlysningen av platsen, detta så mycket mindre som hans passagerar visade sig väl känna till saken. Fackföreningens styrelse hade vi förut förständigat att agitatorer sådana som Herr Hallberg och Berglund under inga omständigheter kunde tillåtas tillträda till våra områden.
I anledning av brevet hölls den 1 september 1909 ett förhör med Bergstedt på lotskontoret i Piteå under ledning av lotslöjtnant Henry Bäckström där såväl mästerlotsen E J Lindqvist som lotsförman E A Hellgren intygades att Bergstedt inte var iklädd uniform. I ett brev den 26 september, dagtecknat Rönnskär, lämnar Bergstedt en längre utläggning och går då hårt åt Nauclér, som han anser är ute efter en personlig hämnd på honom.
- Jag finner att det är en oförskämd trakassering och högst oförskämt anmäla, nedsätta och misstänkliggöra nyktert och skötsamma personer emot sina överordnande.
Vänsterkandidat
Bergstedt återkommer som ett starkt namn inom socialdemokratin. I april 1908 väljas han in i styrelsen för arbetarekommunen i Piteå. Första maj är han med att ordna en stor arbetarsamling, en av de största med över 1 000 deltagare. Trots att det var torsdag och därmed arbetsdag. I tåget fanns de två första fanorna.
Vid stadsfullmäktigevalet 1919 återfinns han som kandidat för vänstersocialisterna, under partibeteckningen Den förenade vänstern. Före partisprängningen 1917 fanns bara ett arbetareparti i Sverige, som inrymde både revolutionära och mer parlamentariskt inriktade. Bergstedt anslöt sig till den revolutionära linjen och hamnade senare hos kommunisterna.
Litet mera om Bergstedt får man veta av innehållet i ett gammalt plåtskrin, märkt föreningen Piteå folkets hus, som tidigare varit i familjens ägo. Handlingarna i form av bland annat kvitton, bouppteckningar, deklarationer, lotssedlar, brev och rapporter utgör en viktig källa till kunskap.
Här finns även ett brev till justitieministern år 1920 där Bergstedt vill ha hinderslöshetsbevis för att från tryckeri i Luleå ge ut tidskriften Pitebygden. En tidningshistoria som blev kort, bara ett år.
Bröllop och gravöl
Bergstedt gifte sig 1894 med snickardottern Hilda Amalia Eriksson och fick barnen Anna, gift Svensson 1894-1973, Karl 1895-1959, Agda Elvira 1896-1897, Axel 1898-1961, Elsa 1900-1946 och Ruth 1903-1990. Från äldsta dottern Annas bröllop år 1919 med läkaren Johan Svensson finns bevarat placerings- och inbjudningslista liksom kvitton. Kantor Olov Selinus kostade 5 kronor och för kyrkvaktmästaren F H Marklunds uppassning i kyrkan fick Bergstedt betala 10 kronor.
Bergstedt avled under tjänsteresa till Luleå 1923. Vid begravningen den 30 september hade minnesstund ordnats på Johanssons Bageri och Konditori i Piteå för 55 personer. Gravölet kostade tre kronor per person. Till det kom konfektpåsar och kringlor samt 24 cigarrer a 25 öre. Samvaron kostade tillhopa 236:20.
Piteåortens sågverksarbetare och Piteå stads arbetare hörde till de som hyllade mästerlotsen Johan Magnus Bergstedt vid begravningen. Hälsningar framfördes också från lotspersonalen i Piteå och Rönnskär samt från Munksunds kommunistiska kommun och livförsäkringsanstalten Folket.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om