Linas glädjebeskedljus i premiärmörker
Vi vet sedan tidigare att hon hör hemma där i sprint. Nu är hon det även i den traditionella skidåkningen. I dagsläget har Sverige ett damlandslag som toppmässigt, och då avser jag fortfarande den traditionella åkningen, är något vassare än herrarnas.
Tyvärr har vi ändå jättekliv upp till den absoluta tät som representeras av Norge. Marit Björgens uppvisning hittills i vinter har varit näst intill makalös; ungefär som Bente Skaris under hennes sista säsong. Men med tanke på att Marit har många år kvar att både utvecklas och därmed stärka sin position i toppen, så kan hon med tiden rentav bli världens främsta någonsin. Räknat i OS- och VM-medaljer liksom antalet segrar i världscupen.
Piteå Elit har faktiskt chansen att få med tre tjejer till OS i Pragelato. Lina och Emelie Öhrstig är förstås självskrivna. Och även om Kina Swiden inte stärkte sina aktier i går, hon var säkert missnöjd med insatsen på tredje stafettslingan trots att hon hade bättre sträcktid än Anna Dahlberg på den fjärde, så ligger hon bra till för att bli en av de sex damer som olympiska kommitten förmodligen skickar till OS.
Anna Dahlberg och Elin Ek ingår i stafettkvartetten, som dessutom måste ha en reserv. Emelie Öhrstig är nominerad till OS i första hand som sprintåkare, vilket lämnar utrymme för ytterligare två.
Allra bäst för laget hade förstås varit om Jenny Olsson lyckats hitta den form hon hade för tre säsonger sedan. Då hade Sverige kunnat konkurrera om medaljer. Men i väntan på det är det öppet om vilka två som ska komplettera Lina, Elin och Anna. I mitten av januari har det säkert klarnat.
Det var en fröjd att se hur Lina Andersson tog för sig i Beitostölens hopskottade spår. Även om orken inte räckte hela vägen i lördagens individuella lopp, så var insatsen helt perfekt inte bara med tanke på vinterns fortsättning i traditionella lopp. Nu har hon visat sig ha styrka nog att genomföra ett helt finalpass i sprint. Slutfasen av stafettsträckan var imponerande. Hon kanske till och med kan bjuda även Marit Björgen motstånd i de sprintfinaler som handlar om klassisk åkteknik.
Första gången en sådan tävling i världscupen står på programmet blir inte förrän den 8 januari i Otepää. Huvudinriktningen för vinterns sprintlopp är skejt, eftersom det individuella loppet i OS åks med den tekniken. Däremot är teamsprinten klassisk, vilket säkert ger förbundskaptenen Inge Bråthen huvudbry redan nu. Vem ska han ställa över av Lina, Emelie och Anna? Låt oss hoppas att han får dras med detta angenäma problem ända fram till OS, dvs att ingen drabbas av sjukdom och automatiskt faller ifrån.
Helgens största knall var annars oseedade sprintvärldsmästaren Tor Arne Hetlands vinst på 15 km klassiskt. Om jag minns rätt är det första gången sedan 1986 som en icke seedad åkare vinner i världscupen. Då var det Thomas Wassberg, som i Falun representerade Jämtlands distriktslag och vann sedan Gunde Svan i minutledning brutit ena skidan.
För Hetland var förstås styrkebeskedet ungefär av samma slag som för Lina Andersson: det blir gott att ha inför kommande sprintlopp.
Det enda de svenska herrarna möjligen kunde glädja sig åt var ett skapligt lopp av Mathias Fredriksson på 15 km och Anders Södergren på tredje stafettsträckan. I övrigt var det rena mörkret.
Så jobbar vi med nyheter