Lill-Lasse blev en riktigt stor bowlare

Lasses strålande karriär inleddes av en slump i Brännkyrkahallen 1967. - Jag var på ett riksläger i basket. Lars Fälth, som satt i rullstol efter en bilolycka, var eldsjäl och en mycket duktig ledare i Strömnäs GIF:s basket och det var han fick mig att börja. - Under lägret lärde jag känna några killar från Stockholm. Vi fick lite tid över och då tog dom mig till bowlinghallen. Jag visste knappt vad bowling var - men jag blev fast direkt. Resten av veckan blev det basket och bowling. - Vi bowlade på nästan all ledig tid. När Lasse kom hem till Piteå tog han reda på att det fanns en hall på Pitholm. <h3>Slet i dörren</h3>- Jag cyklade dit och tittade. Men jag började spela på allvar när hallen på Norrmalmia öppnade på hösten. Jag stod och slet i dörren och väntade på att den skulle öppnas. Då var Hedqvist 14 år. - På den tiden var det mest äldre som spelade. Men när jag började var vi ett gäng i ungefär samma ålder. Vi tränade också lite mera rationellt och det gav resultat. Året efter blev Lasse upptäckt av Piteå BK:s ordförande Hans Fridholm. - Han tyckte att jag skulle spela med PBK - och så blev det. Samma år avgjordes DM i Piteå. - Hasse tyckte att jag skulle vara med, berättar Hedqvist. Men jag hade inte råd att betala anmälningsavgiften. Då plockade han fram pengar och betalade - sedan vann jag DM. Både individuellt, två och fyrmanna. I tvåmanna vann Lasse tillsammans med Gösta Zellen. - Gösta var bowlingens starke man i norra Sverige. Han skrev bland annat i tidningen "Bowlaren" och lyckades snacka in mig i juniorlandslaget. Jag fick åka på ett läger i Uppsala. Lasse vann också en tävling där förstapriset var att få åka med seniorlandslaget till Tyskland. - En upplevelse. Det dröjde inte länge innan Lasse själv var landslagsman. 1973 blev hans stora år: Individuellt silver vid EM i Dublin, guld i 8-manna, och brons i 5-manna plus vinst i Nordiska mästerskapet. - Det är nog höjdpunkten, menar Lasse. Tillsammans med tre vinster i Europacupen för femmannalag - det har hög status. <h3>Första medaljen</h3>1973 fick också Lasse sin första PT-medalj. Den andra fick han två år senare, 1975, för en jämn och stabil säsong som det hette i motiveringen. - Det var nog dålig konkurrens, menar Lasse med ett leende. Under 1975 kvalade Lasse bland annat in i VM-laget. Men chansen att lyckas i London försvann dagen innan tävlingen. Oljemaskinen gick sönder så arrangörerna fick handspraya banorna, det betydde att Lasse inte alls fick bett i sitt extrema skruvslag. <h3>I djungeln</h3>Lasse minns även VM i Venezuela: - Vi fick poliseskort när vi var utanför hotellet. Hallen, med 48 banor, låg inne i djungeln. Det var spel dygnet runt. En av mina starttiden var 02.30. När VM var över revs hallen och banorna flyttades till USA. Om jag minns rätt lyckades jag hyfsat, det blev finalspel. I slutet av 70-talet flyttade Lasse från Piteå till Luleå. - På gymnasiet skolkade jag ofta för att spela bowling i stället. När jag gjorde ett av mina fåtal besök på en lektion i franska fråga lärarinnan vem jag var - om jag gick i klassen. Året efter hoppade jag av skolan. - När min flickvän skulle plugga i Umeå gav hon mig ett ultimatum, jag skulle följa med och fullfölja mina studier. Så jag läste på komvux och sedan kom jag in vid GIH i Stockholm och utbildade mig till gymnastik-lärare, dessutom läste jag bowling som specialämne vid sidan om. Då lärde jag mig mycket som jag har haft nytta av när jag jobbat med utbildning och som tränare. Under åren i Umeå blev Lasse svensk mästare med Gimonäs. Det blev även SM-guld individuellt. Efter GIH fick Hedqvist jobb som gymnastiklärare i Nynäshamn. Han spelade då för Tyresö och Amiki. Sedan blev det Luleå igen. - Då hörde en rik guldsmed av sig. Han ville att jag skulle spela med Stureby, en klubb i Stockholm. Jag accepterade och pendlade till matcherna. 1988 blev Lasse pappa för första gången och 1992 kom familjens andra barn. - Under de åren var det familjen som gällde så jag gjorde uppehåll i bowlingen. Lasses sambo Lena skulle i slutet av 90-talet gå på utbildning i Jönköping. - Så hela familjen flyttade ner, förklarar Lasse. Där träffade jag en släkting som ville att jag skulle hjälpa till som tränare i IK Cyrus, ett lag som spelade i division 2. Det gick bra, vi vann serien. Lasse hann även med att vinna DM i Småland. Därmed var han distriktsmästare i Norrbotten, Västerbotten, Stockholm och Skåne. - Får några år sedan räknade jag DM-guld och det var 28 eller 29. Det kunde ha blivit ett till i fjol. Då gick Lasse till DM-final. <h3>I egna hallen</h3>- Jag spelade i första hand för att tävlingen avgjordes i min hall och det gick riktigt bra fram till finalspelet. Då tog krafterna och koncentrationen slut. Numera kan det gå bra ett par serier men sedan tar orken i kroppen och knoppen slut. Sedan ett par år driver Lasse en privat hall på Tunaområdet i Luleå, länets enda med tio banor. I början tillsammans med en kompanjon men numera i egen regi. - Nu när jag har en egen hall hinner jag inte alls träna, säger Lasse. Han jobbar i stället som tränare och med utbildning. - Det är oerhört kul. Jag är med och tar fram utbildningsmaterial åt Svenska bowlingförbundet. Vi träffas regelbundet i Nässjö där bowlinggymnasiet ligger. - Kaj Lundberg i Boden gör ett stort jobb som utbildningsansvarig i Norrbotten. I mitten av december ska vi ha ett läger för juniorer här i hallen. Just att så många ungdomar börjat spela är viktigt. BK Loet har flyttat sin verksamhet till Lasses hall. - De har ökat antalet medlemmar till 58, bland annat 18 damer. Men första klubben som spelade i Lasses hall var Piteå BF, när hallen i Piteå byggdes om. <BrödFråga>PT-medaljerna? </BrödFråga>- De finns nedpackade i lådor tillsammans med alla andra priser och ligger på ett lager i hallen, berättar Lars Hedqvist. Jag har länge funderat på att packa upp dem igen. Men just nu har han fullt upp med bowlingen - utan att spela själv... <BrödFråga>Hur var det nu med hockeyn? </BrödFråga>- Jag sprang bakom Lasse Lindgren, Stefan Persson och Jan-Erik Sandberg. Jag var liten och fick mest stryk. Jag kallades lill-Lasse och Lindgren var stor-Lasse. Någon hockeykarriär blev det inte för lill-Lasse. Men hans vänsterslag med den extrema skruven gjorde honom till ett världsnamn i bowling.