Lill-Lasse blev ingen hockeystjärna men en stor bowlare. Två gånger, 1973 och 1975, har Piteå BK:s vänsterhänte skruvspecialist fått PT-medaljen.
Lasses strålande karriär inleddes av en slump i Brännkyrkahallen 1967.
– Jag var på ett riksläger i basket. Lars Fälth, som satt i rullstol efter en bilolycka, var eldsjäl och en mycket duktig ledare i Strömnäs GIF:s basket och det var han fick mig att börja.
Fastnade direkt
– Under lägret lärde jag känna några killar från Stockholm. Vi fick lite tid över och då tog dom mig till bowlinghallen. Jag visste knappt vad bowling var – men jag blev fast direkt.
Resten av veckan blev det basket och bowling.
– Vi bowlade på nästan all ledig tid.
När Lasse kom hem till Piteå tog han reda på att det fanns en hall på Pitholm.
– Jag cyklade dit och tittade. Men jag började spela på allvar när hallen på Norrmalmia öppnade på hösten. Jag stod och slet i dörren och väntade på att den skulle öppnas.
Då var Hedqvist 14 år.
Året efter blev Lasse upptäckt av Piteå BK:s ordförande Hans Fridholm.
– Han tyckte att jag skulle spela med PBK – och så blev det.
Samma år avgjordes DM i Piteå.
– Hasse tyckte att jag skulle vara med, berättar Hedqvist. Men jag hade inte råd att betala anmälningsavgiften. Då plockade han fram pengar och betalade – sedan vann jag DM. Både individuellt, två och fyrmanna.
Det dröjde inte länge innan Lasse var landslagsman.
1973 blev hans stora år: Individuellt silver vid EM i Dublin, guld i 8-manna, och brons i 5-manna plus vinst i Nordiska mästerskapet.
– Det är nog höjdpunkten, menar Lasse. Tillsammans med tre vinster i Europacupen för femmannalag – det har hög status.
1973 fick också Lasse sin första PT-medalj. Den andra fick han två år senare, 1975, för en jämn och stabil säsong som det hette i motiveringen.
Trasig oljemaskin
– Det var nog dålig konkurrens, menar Lasse med ett leende.
Under 1975 kvalade Lasse bland annat in i VM-laget. Men chansen att lyckas i London försvann dagen innan tävlingen. Oljemaskinen gick sönder så arrangörerna fick handspraya banorna, det betydde att Lasse inte alls fick bett i sitt extrema skruvslag.
Lasse minns även VM i Venezuela:
– Vi fick poliseskort när vi var utanför hotellet. Hallen, med 48 banor, låg inne i djungeln. Det var spel dygnet runt. En av mina starttiden var 02.30. När VM var över revs hallen och banorna flyttades till USA. Om jag minns rätt lyckades jag hyfsat, det blev finalspel.
Hur var det nu med hockeyn?
– Jag sprang bakom Lasse Lindgren, Stefan Persson och Jan-Erik Sandberg. Jag var liten och fick mest stryk. Jag kallades lill-Lasse och Lindgren var stor-Lasse.
Någon hockeykarriär blev det inte för lill-Lasse.
Men hans vänsterslag med den extrema skruven gjorde honom till ett världsnamn i bowling.