Kvalmissen är en förlust för hela länet

Kvalspelet blev den grymmaste av rysare för Piteå Hockeys del. Laget som toppade tabellen efter halva äventyret slutade fyra när sista pucken var slagen och marginalen var den minsta möjliga i samtliga fyra returmatcher mot Hammarby, Mariestad, Huddinge och Arboga. När fem minuter återstod i matcherna mot de slutliga topptrion - Hammarby, Huddinge och Arboga - hade Piteå 1-1, 1-1 respektive 2-1, alltså fem poäng. Piteå gjorde noll, men tappade superviktiga baklängesmål i samtliga (!) tre fighter. Detta kostade den allsvenska platsen.

De flesta ur hockeyexpertisen som följt tränarduon Tomas "Bulan" Berglund och Jonas Rönnqvists jobb är ense. De har svarat för ett fantastiskt arbete och absolut lyft materialet en nivå högre än de flesta trodde. Tränarna har drivit flocken likt ett elitlag och spelarna har varit mottagliga. Merparten, inte alla, har spelat sitt livs hockey.

Ändå finns det de som hävdar att bristen på tränarnas rutin i båset lyste igenom just i de täta avgörande matcherna mot de tre lag som till sist hamnade i topp. "Bulan" och Rönnqvist har ju ofta valt att rulla på med alla femmor. Och visst förstår man de som ville se en rejäl toppning de sista sex, sju minuterna mot Huddinge i Kvarnvallen i söndags. Lite mer Dennis Ejdeholm, lite mer Torbjörn Lindberg, lite mer Urban Lundberg, lite mer Pierre Berggren och de andra som varit med på högre nivå.

"En riktig smäll för länets hockey. Det känns som om vi är nere på tre alnars djup", suckade en av Luleå Hockeys starka män, förre TK-ordföranden Hans Norberg i telefon precis efter matchens slut igår.

Han lät uppriktigt ledsen och fortsatte:

"Länet behöver ett lag i allsvenskan. Luleå har ingen chans att driva ett elitserielag i längden ifall inte klubbar som Piteå och Boden är med i matchen. Så är det", konstaterade Hasse besviket.

"Bulan" och Rönnqvist har varit med om många sköna segrar och tunga förluster genom åren. Frågan är dock om de varit med om en värre sudden-vinst än den igår. Bussresan de 90 milen hem till Piteå måste ha varit blytung för alla inblandade.

"Det blir oerhört svårt för oss tränare och föreningen i stort att motivera spelarna att träna elitmässigt en säsong till i division 1", sa Jonas Rönnqvist någon gång under resans färd i januari.

Nu är Piteå där. Visst, det kan bli allsvenskan till hösten om något av lagen som är där sviktar ekonomiskt och inte klarar elitlicensen. Chansen är dock inte speciellt stor.

Föreningen Piteå Hockey fick en rejäl injektion i den annars så sjuka kroppen under kvalspelet. Mer än 6 000 människor besökte Kvarnvallen under de fyra hemmamatcherna, men alla ska veta att det funnits lika många fraktioner i klubben som det fanns i Libanon under det landets inbördeskrig.

Det är dags att Piteå Hockey som förening ser till att alla drar åt samma håll. Piteå har under de senaste tre säsongerna tappat massor av blod när det handlar om duktiga hockeyledare och det som händer och sker i och kring klubben idag liknar i mångt och mycket ett lapptäcke.

Att jobba med kostsam ishockey på division 1-nivå är som att springa ett maratonlopp i konstant uppförsbacke. Jag beundrar alla som har kraft och mod att göra det och tyvärr är sanningen den att är svårt att rätta mun efter matsäcken och samtidigt ha ambitionen att kvala in i allsvenskan.

Här krävs en hållbar och trovärdig två- till treårsplan där framförallt alla klubbens ledare - från ordförande till sista ungdomsledare - drar åt samma håll! Piteå spelade i näst högsta serien i 35 säsonger på raken. Nu kan de som vill se allsvensk hockey i Kvarnvallen bara hoppas att vandringen tillbaka inte tar lika lång tid.