Kuitunen övertog favoritrollen? eller?
Låt oss hoppas att jämförelsen stannar därvid. Att Kalla inte behöver drabbas av en liknande chock som Per Elofsson råkade ut för med den superdopade Johann Mühlegg vid OS 2002. Då tog västerbottningens skidsaga i princip slut, även om han blev världsmästare i jaktstart året därpå.
Charlotte Kalla borde ha ett par olympiska spel, några VM och en massa andra stora tävlingar på sig under det närmaste decenniet. Det tackar vi skidälskare för.
Det förekommer, eller har åtminstone gjort det, dopning även inom den kvinnliga skididrotten. Några ryskor blev i början av det här decenniet avstängda på livstid. Och ett par av norrbottniskans svåraste konkurrenter under Tour de Ski, Virpi Kuitunen och polskan Kowalczyk, har haft årslånga avstängningar.
Låt oss hoppas att både dessa två och alla övriga idrottsutövare under det här nya året har rent samvete vad gäller allt som har med förbjudna medikamenter att göra.
Första gången jag såg Charlotte Kalla tävla på skidor var vid junior-SM i Gällivare för fyra år sedan. Då var hon fortfarande yngre junior, såg på ytan blyg och försagd ut - men tog för sig i skidspåret! Den rara blicken och det gulliga leendet förtog redan då intrycket av att det bor en vilja av stål på insidan.
Uppståndelsen var stor när hon vid JSM på Dundret tog silver på fem kilometer efter skolkompisen Emma Lundbäck. På en annan av distanserna hade den blivande världsstjärnan Mia Eriksson, en annan skolkamrat vid skidgymnasiet i Gällivare, framför sig och i sprintloppet var hon endast fjärde bästa norrbottniska, slagen även av Karolina Skoog från Strömnäs.
Utvecklingen för de nämnda har varit minst sagt skiftande men för Kallas del sensationell under de fyra år som förflutit efter hennes första mästerskap.
Sensationellt är det också att norrbottniskan med tre etapper kvar ligger på andra plats totalt i Tour de Ski. I realiteten är hon dessutom - med tanke på de betydligt fler bonussekunder som ledande Virpi Kuitunen erhållit - snabbast av alla.
Fortfarande är möjligheterna goda för att Charlotte Kalla ska kunna vara med och tampas i täten i slalombackens motlut på söndag. Jag är inte orolig för hennes del när det gäller masstarten på lördag, trots att den avgörs med klassisk teknik. Däremot får det inte strula i fredagens sprintlopp. Och dessutom måste hon förstås behålla den höga standard hon visat dag efter dag hittills.
Kanske är det att begära för mycket av en orutinerad 20-åring, men som Kalla uppträder både i och vid sidan av spåren verkar inte något kunna rubba henne. Självtilliten finns och sådan behövs om hon ska nå ända fram. Fast efter gårdagens stabila lopp måste nog Kuitunen utnämnas till huvudfavorit.
Om det finns spänning kvar i damloppet, så är all sådan bortblåst på herrsidan. Lukas Bauer sopade ännu en gång banan med konkurrenterna, och även om han misslyckas på nytt i fredagens sprint, är försprånget så stort att ingen kan hota honom. Mats Larsson var gårdagens svenska glädjeämne på herrsidan. I form är han en duktig klassisk åkare, vilket han visade ännu en gång. Tyvärr är Mats alltför långt efter för att kunna konkurrera bland de främsta. Men han har ett par specialdistanser kvar och kan mycket väl närma sig Anders Södergren (nu 11:a) före söndagens uppförskörning.
Så jobbar vi med nyheter