Klart besked - bara sprint att hoppas på
Visserligen stärkte herrarna sitt självförtroende tack vare en bra masstart i lördags, inte minst bör det ha gett Mathias Fredriksson den form-julklapp han behövde, men totalt sett är skillnaden mellan traditionell och sprintåkning himmelsvid. Det gäller både på herr- och damsidan.
Fortfarande återstår det knappt två månader till OS-invigningen. Mycket kommer att hända på vägen för de olika landslagen i form av sjukdomar, formförändringar etc. Men att tyskarna vill ha revansch för VM-debaclet på hemmaplan är tydligt. Liksom att de italienska veteranerna sakta men säkert bygger upp en topp helt inriktad på Pragelato i februari.
Dessutom finns alla norrmän och norskor som ju brukar agera i en alldeles egen division när det handlar om mästerskap. Konkurrensen i de italienska OS-spåren blir med andra ord svår för våra vackert landslagsprydda pojkar och flickor.
Om någon av Sveriges traditionella åkare plockar åt sig en medalj gör han eller hon en bravad som i dag verkar nära nog omöjlig att prestera.
Att bredden på svensk sprintåkning är pålitlig visades däremot vid lagsprinten i Canmore i går. Visserligen saknades några nationer, men placeringarna 2-3 på herrsidan och 3-5 bland damerna inger respekt. Framförallt med tanke på damernas problem de senaste veckorna.
Lite oroande är det att Lina Anderssons hälseneskada och sviterna av den har dämpat den formstegring som verkade på väg för några veckor sedan. Visserligen kan den höga höjden i Canmore ha inverkat, men masstarten över 15 km med klassisk teknik borde annars passa perfekt för en Lina i form. Det såg inte så ut i lördags. Hon kroknade betänkligt efter en skaplig inledning.
Lika svår att förutsäga är Emelie Öhrstigs utveckling under de två viktiga månader som återstår till OS. Hon har drabbats rejält av sitt ofrivilliga avbrott. Men även för henne finns det tid att reparera formen. Däremot kan det fastslås att Emelie enbart kan rikta in sig på sprint i internationell konkurrens den här vintern. Och här hemma får vi i traditionell åkning endast räkna med henne vid SM i Luleå och Boden vid månadsskiftet mars/april.
Emelies, liksom Linas, huvudsakliga mål blir förstås OS-finalen i Pragelato den 22 februari.
Båda pitetjejerna bjöd dock på skapliga insatser vid lagsprinten i Canmore i går. Men de är långt från den sagolika VM-formen!
Rolig läsning för skidvänner från Norrbotten och inte minst piteorten är vinterns första elitmönstring för juniorer i Mora. Där dominerade Lars-Gunnar Petterssons elever från skidgymnasiet i Gällivare. Det gäller inte minst i det traditionella åksättet med två första- och två andraplaceringar för norrbottningarna. Och nästan lika bra gick det i sprinten med ytterligare fyra pallplaceringar, samtliga på flicksidan. Det är ingen fara för den norrbottniska återväxten, framförallt inte på flicksidan!
Charlotte Kalla från Tärendö ska vi följa med största intresse under resten av säsongen - för att inte säga de närmaste åren! Hon verkar förfoga över en talang som kan jämföras med Lina Anderssons vid samma ålder.
Så jobbar vi med nyheter