Redan förra våren, efter att hon tagit EM-brons i Plzen, medgav Rönnqvist att motivationen sinat. Och när PT ringer upp 26-åringen på tisdagen är läget oförändrat.
– Jag kommer inte att vara med på SM, och jag har inga tankar på att tävla internationellt i år, berättar hon.
– Sedan EM ifjol har jag inte tävlat alls. Jag har varit aktiv internationellt ända sedan 2010 och kände behovet av en paus. Nu känns det mest skönt att få mer tid till annat, det finns ju så mycket annat roligt att göra här i livet.
Sambon Henrik Fransson har också gjort uppehåll i karriären. Båda håller fortfarande igång träningen – men bara för skojs skull.
Det innebär att ÖAK är inne i ett generationsskifte både på herr- och damsidan.
– I traditionellt styrkelyft är några yngre förmågor på väg fram som klubben satsar på. Men utrustningslyft, det jag och Henrik håller på med, har blivit väldigt litet nationellt. Det är nog bara en tidsfråga innan det blir på samma sätt internationellt också, förmodar Elina Rönnqvist.
Du har aldrig funderat på att byta gren?
– Nja. Visst lyfter vi ofta utan utrustning på träning, men för att tävla skulle det krävas flera år för att ta ikapp och komma upp i samma nivå som jag håller med utrustning. Jag började nog lite i fel ände.
Den 16 februari avgörs Kårelyftet – ÖAK:s egen tävling – i Norrmalmia.
Det kommer alltså ganska tätt inpå SM-veckan, som inleds i Sundsvall den 28 januari.
Tävlingssuget kommer inte tillbaka om du tittar på tävlingarna?
– Nog kommer det alltid lite när man ser andra som tävlar och särskilt när det är VM. Men samtidigt vet jag hur vägen dit ser ut och allt som krävs, och då tänker jag bara "nej, fy fan", skrattar Rönnqvist.
Återstår att se om detta bara är ett uppehåll eller om karriären är över.
– Vi får väl se om det är slut för evigt. Den här sporten kan man ju banne mig hålla på med tills man är 70!
Skulle detta ändå innebära slutet kan Elina Rönnqvist titta tillbaka på en meritlista fylld av nationella och internationella framgångar.
Högst värderar hon guldmedaljen från junior-EM i St. Petersburg 2014.
– Det har blivit mycket silver och brons i de sammanhangen så det var kul att vinna, säger hon.
– Generellt var hela juniortiden fantastiskt rolig. Vi hade ett härligt gäng i landslaget som hade jättekul tillsammans, det är något jag alltid kommer att minnas.