Kan någon upprepa Sven-Åkes guldåk?

Ett av mina roligaste skidminnen från olika skidarenor under årens lopp fick jag uppleva i den nuvarande VM-orten Sapporo. Det var 1972 när Sven-Åke Lundbäck från Bergnäset vann 15 km efter en 36-årig olympisk ökenvandring för Norrbotten. Och som han gjorde det! Segermarginalen till ryssen Simachov blev mer än halvminuten. Det har ingen varit i närheten av därefter. Sverige hade ett talangfullt herrlag den här tiden med Sven-Åke och Thomas Magnuson som anförare.

Nu är återväxten sämre. Åtminstone bland herrarna. Det ser betydligt ljusare ut på flicksidan, även om vi har Charlotte Kalla och ytterligare några relativt unga tjejer som i sina bästa ögonblick kan skaka om världseliten i stil med vad som skedde när de vann stafetten i Davos för några veckor sedan.

Vädret i Sapporo den gången för 35 år sedan var bistert nordiskt, närmast sibiriskt. Internationella köldgränser hade inte införts på den tiden, nu är det 20 minusgrader som gäller. Men Sven-Åke trivdes i kylan. Däremot var han och hans ledare alltför generösa mot den stora uppvaktningen av gratulanter, media och andra efter segerloppet. I stället för att gå in i värmen tog han emot hyllningar på innerplanen - och drog på sig en förkylning som satt i under resten av spelen. Liksom resten av vintern.

Jag tror inte att dagens aktiva och ledare är lika oförsiktiga som vad de var på den gamla och inte alltid goda tiden. Men Sven-Åkes guldlopp värmer fortfarande.

Det blev bara en medalj för Sverige i längdspåren den gången. Låt oss hoppas att det blir fler nu. Tendensen under vintern har dock inte pekat mot några svenska stordåd. Till och med de vid OS i Turin så framgångsrika sprintåkarna verkar svikta. Det eviga gisslet med sjukdomar är huvudorsak.

Lina Andersson, Piteå Elits aktiva bidrag i VM-truppen (det finns några servicemän också), har de tyngsta förväntningarna på sig. Klassisk teknik och en bana med utrymme för hennes goda stakförmåga skulle kunna ge Lina en tredje mästerskapsmedalj på raken. Silver vid VM 2005 efter klubbkamraten Emelie Öhrstig och guld i fjol i lagsprinten ihop med Anna Dahlberg är Linas fina facit. Har hon lyckats pricka in formen, vilket ju skedde både 2005 och 2006, kan inledningen av mästerskapet bli riktigt rolig för Lina, Piteå Elit, Norrbotten och Sverige!

Lina bör också vara självskriven i lagsprinten dagen därpå, speciellt som hon förbättrat sin teknik i det fria åksättet. Om förbundskaptenen Inge Bråten väljer Anna Dahlberg eller chansar med Charlotte Kalla - Britta Norgren är ett tredje alternativ - avgörs förmodligen inte förrän efter torsdagens individuella sprint. Skulle Anna Dahlberg lyckas gå vidare från kvalet och avancera ett par omgångar, tippar jag att Bråten väljer henne. Delvis som tack för guldinsatsen i Turin.

Inge Bråten tippar sex svenska medaljer i Sapporo. Tyvärr tror jag att det är mer ett önsketänkande från hans sida än en prognos grundad på fakta.

I fjol trodde Inges motsvarighet i Norge att hans lag skulle ta lika många guldmedaljer - men det blev ingen. I år verkar norrmännen bättre rustade och redan öppningsdistansen för herrar med klassisk teknik och sprint skulle kunna bjuda på storslam.

Norge siktar på en gruvlig revansch för OS-debaclet. Men Tyskland blir bästa nation med ryssar och fransmän som svåra utmanare på herrsidan. Bland damerna pekar mycket mot Finland med Virpi Kuitunen i spetsen. Katerina Neumannova och kanske Marit Björgen är ett par troliga opponenter. Mycket intressant blir det att se vår unga stjärna Charlotte Kalla mot de norska talangerna Astrid Jacobsen och Therese Johaug - en fingervisning inför junior-VM om ytterligare några veckor.