Våldsamma tacklingar inom ishockeyn har skördat ännu ett offer. Johan Grönlund åkte på sin första hjärnskakning som pojklagsspelare.
– Just den gången var det inget allvarligt mer än att man var lite trött... det är de två sista hjärnskakningarna som har varit extremt tuffa, berättar han.
I fjolårets kvalmatch borta mot Rosvik smällde det rejält.
– Jag åkte bakom deras mål då det bara small till. Förutom själva tacklingen mot huvudet slog jag i bakhuvudet i isen då jag landade.
Dagen efter kändes det faktiskt hyggligt för Johan.
– Jag var väl ändå hyfsat pigg när folk kom förbi och kollade hur jag mådde.
Men det skulle bli värre. Betydligt värre.
– Det blev ett bakslag så andra dagen tog jag mig inte ur sängen. Det blev till slut så att jag låg i ett mörkt sovrum under en hel vecka med sprängande huvudvärk.
Han blev sjukskriven från arbetet i en och en halv månad men inte förrän två månader efter hjärnskakningen kände han sig återställd.
– Jag var trött och seg en längre tid.
Redan då fick han rådet att sluta med hockeyn.
– Ja, vissa, bland annat sjukgymnasten, tyckte att det kanske var dags att sluta spela hockey.
Men det var inget alternativ för Johan Grönlund som älskar sin sport.
– Hockeyn är något jag har vuxit upp med och fortfarande tycker om så väldigt mycket.
I vinter har Johan haft en del ryggproblem så det har inte blivit så värst många matcher. Älvsbyn lyckades i alla fall ta sig till alltvåan och andra helgen i januari väntade dubbelmöte.
– Först spelade vi hemma mot Malmberget och den matchen gick hur bra som helst, sa Johan som laddade för söndagens bortamatch uppe i Kiruna.
Men då var olyckan framme igen.
– Det var redan i andra bytet. Vi spelade boxplay och jag skulle vända hemåt efter att vi haft pucken på deras planhalva. Då smällde det igen och så var det godnatt.
Han blev påkörd bakifrån, förmodligen inget medvetet, men smällen blev så kraftigt att han svimmade av en minut eller två.
– Den här gången var jag bara sjukskriven i två veckor. Men direkt jag kommer hem från jobbet går jag och lägger mig och sover i soffan istället för att åka till träningen.
Nu har han tagit det svåra beslutet att lägga av.
– Jag och min sambo ska få barn i sommar och det är väl något som spelar in, jag vill inte riskera att få kronisk huvudvärk.
Han kommer att sakna hockeyn.
– Jag har en klump i magen just nu... och det är svårt tänka att man inte kan vara med när nästa säsong drar igång till hösten.
Någon tanke på att bli tränare?
– Jag brinner för hockeyn så absolut kan jag tänka mig att jag halkar in på det spåret.