Jan-Åke Nordh är född i Hedberg utanför Arvidsjaur men flyttade som tioåring till Auktsjaur, en by beläget ett par mil norr om Arvidsjaur där hans föräldrar förvärvade ett kronotorp i slutet av 1950-talet.
- Jag var fotbollstokig redan då och minns att jag tyckte det kändes som att komma till himmelriket eftersom vårt hus bara låg ett hundratal meter från byns fotbollsplan. Man kan lugnt säga att jag nästan bodde på "Lyran"som fotbollsplan hette, skrattar Jan-Åke som berättar att innan han började lira i Moskosel klassiska grönvita matchdräkt hunnit prova på spel i både Auktsjaurs juniorlag samt med Tjappsåive - en by "vägg i vägg" med Auktsjaur som liksom de flesta andra småbyar i inlandet hade ett eget fotbollslag när det begav sig.
- Två bestående minne från denna tid är när jag som 11-åring spelade min första riktiga match och hur vi Auktsjaurkillar då besegrade Arjeplog med 9-0. Jag var ju egentligen alldeles för klen för juniorspel men minns att jag då tyckte det var stort. Ett annat bestående minne från denna tid är när jag som 12-åring tillsammans med min fyra år yngre bror Jörgen cyklade fem mil fram och tillbaka till Arvidsjaur och Furuheden för att se när proffset Puskas framträdde. Minns till och med att vi plankade oss in via den stora kolhög som låg alldeles invid järnvägen, skrattar Jan-Åke.
Minnesvärda år i Moskosel
När Auktsjaur en bit in på 60-talet inte fick ihop något eget lag blev grannbyn Moskosel ny klubbadress för Jan-Åke.
I Moskosel kom Nordh sedan att spela i under nästan fyra säsonger. Hela tiden på gamla grusplanen.
- Åren med Moskosel var minnesvärda och jättekul. Minns att vi oftast vann våra matcher och att de prestigefyllda derbyna mot Arvidsjaur var rejäla drabbningar. Vi hade många bra spelare och var något år mycket nära att ta steget upp till fyran.
Så småningom värvades dock flera av spelarna vidare till andra klubbar vilket innebar att Moskosels slagstyrka minskat väsentligt redan innan klubben i början av 70-talet kunde inviga den välbehövliga och efterlängtade nya gräsplanen, klargör Nord som 1968 värvades över till Norrfjärden, en klubb som från mitten av 60-talet och några år framåt var Piteortens bästa lag i division 3. Där gjorde sig Jan-Åke också en tid känd som orädd handbollsmålvakt i Norrfjärden.
- Under den perioden fick jag uppleva vad jag själv ser som toppen på min aktiva fotbollskarriär, att tillsammans med många av IFK Luleås blivande allsvenska spelare bli uttagen till spel i Nordsveriges lag mot Finland.
Nobbade provspel i Brynäs
Nord berättar vidare att han i den vevan, tillsammans med en annan dåtida länsprofil Don Andersson, blev erbjuden att att åka ner till Gävle för provspel i då allsvenska Brynäs fotbollsgäng.
- I motsats till Don, somgjorde succé där under några år, så fegade jag ur och valde att stanna hemma, säger Nordh som under andra halvan av 70-talet på nära håll fick vara med om det som han lite syrligt i dag kallar "den fantastiska sammanslagningen" mellan klubbarna PIF och SAIK.
- Det blev ingen succé och många inblandade for av olika anledningar illa i samband med sammanslagningen och organisationen runt det hela. Sportsligt gick det också dåligt för laget som innan unionen upphörde var mycket nära att åka ända ner till femman.
Fotbollstränaren Jan-Åke Nordh blev sedan under ett par decennier ett välbekant tränarnamn i Piteå med omnejd. Efter tränarsejour i Öjebyn och Munksund tog han i mitten av 80-talet tillsammans med Roland Hansson hand om tränarsysslan i PIF där duon sedan kom att ha några succéfyllda säsonger.
- Tillsammans med Rolle tog vi upp laget till trean 1986. Året efter var vi som nykomling mycket nära att också vinna trean men fick till slut nöja oss att bli tvåa efter BBK, säger Jan-Åke som innan flytten till Skåne och Ängelholm de två sista åren på 80-talet tränade Piteås juniorallsvenska gäng.
Inga nya tränaruppdrag
Flytten ner till Skåne år 2000 hade enligt Nordh inte något på fotboll utan hade i stället till fullo att göra med hans mångåriga yrkesroll inom psykiatrin.
- Jag har inte på allvar haft någon ledarroll inom fotbollen sen jag kom till Ängelholm men jag trivs ändå jättebra med stan och mitt bestående fotbollsintresse gör att jag utan att ha något direkt favoritlag emellanåt åker och tittar på såväl Ängelholm som Helsingborg och Halmstads matcher.
Jan-Åke säger sig via PT och nätet också ha ganska god koll på hur det går för lagen också här uppe i hans forna hemtrakter som han också med jämna mellanrum vill besöka.
- Sen föräldrarna dog blir visiterna förstås mindre i inlandsområdet men jag är nostalgisk och det känns fortfarande viktigt att med jämna mellanrum besöka mina rötter och den plats där jag växte upp. Sen har jag också fortfarande regelbunden kontakt med vännen och tränarkollegan från PIF-tiden Roland "Bronco" Hansson som jag förstås också alltid träffar och umgås med under sommarbesöken här uppe.