Det var på annandag jul ifjol som Tobias Forsberg, 31, skadades så illa att han blev förlamad från bröstet ner. Olyckan var framme när hans Leksand mötte Almtuna i Hockeyallsvenskan.
– Jag tuppade aldrig av, utan minns allt i detalj. Hur jag smällde in i sargen…hela situationen. Och jag förstod direkt att, fan, det här är inget bra, säger han i en intervju med Sportbladet och fortsätter:
– Då kände jag bara mitt ansikte, jag låg med ansiktet mot isen och märkte hur den smälte. Det kändes som jag låg där i flera timmar och ville bara bort därifrån.
Så småningom lyftes han ut på bår och transporterades sedan i en helikopter till lasarettet i Falun.
– Då hade jag bara känsel i huvudet och vänstra tummen. Filippa höll mig i den tummen hela vägen i helikoptern. Sedan kördes vi i ambulans till Uppsala och jag minns det också, fram tills de sövde ner mig när vi kom fram. Det är jag på något sätt väldigt tacksam över, att jag kommer ihåg hela förloppet. Så jag inte bara fick en smäll och sedan vaknade och var förlamad utan att veta vad som hänt.
Filippa är Tobias Forsbergs sambo. Han är väldigt tacksam över allt stöd han fått, både från henne och sina andra närstående.
Ett fint exempel är när storebrorsan Johan Forsberg, då spelandes i Luleå Hockey, firade nyårsafton med honom.
– Han hade varit där länge på kvällen och var tvungen att gå till slut, men efter några steg utanför sjukhuset tänkte han att ”nä, brorsan ska fan inte fira nyårsafton själv”. Så han gick tillbaka och lyckades hitta någon jäkla bakväg och mer eller mindre bröt sig in, berättar Tobias Forsberg för Sportbladet och fortsätter:
– ”Du får inte vara här längre”, försökte personalen säga åt honom, men det gick inte att resonera om det. Så det slutade med att han satt vid min sida och drack Pommac med sjuksköterskorna när klockan slog tolv, he he. Jag var som sagt nedsövd, så jag visste ingenting. Men det är ju ändå helt fantastiskt att jag hade sällskap.
Livet kommer alltid vara förändrat, men trots utmaningarna som väntar försöker Tobias Forsberg se positivt på framtiden.
– Just nu går det mesta av min kraft åt till att försöka vara den bästa jag kan vara dag för dag, men jag törs absolut ha drömmar och mål och är inte rädd för att bli besviken. Jag provar hellre tusen gånger och misslyckas än låter bli att prova alls.