Inspirerande kväll runt kungens slott
När Thobias Fredriksson och Björn Lind tappade sin olympiska glans klev ett koppel andra duktiga svenskar in i sprintspårets första led.
Visserligen är Norge fortfarande bäst sett över hela vintern, men framförallt Emil och hans jämnårige kumpan från juniortiden Robin Bryntesson, kan ta över redan nästa vinter. Speciellt som båda behärskar såväl klassisk som fri åkteknik lika bra.
Det gäller även om Anna Dahlberg, vars comeback efter den långvariga nackskadan före säsongstarten har imponerat. Nu var det hennes tur att i en härlig sluggerfest kämpa ned sin norska rival, världsmästarinnan Astrid Jacobsen, och kliva upp på prispallen.
Anna har med säkerhet fått rätt tändvätska inför inte bara avslutningen av den här säsongen med Skidspelen i Falun på lördag och söndag och med SM-tremilen i Bruksvallarna nästa vecka utan säkert även inför nästa säsong.
Det ovälkomna avbrottet kanske rentav gör att hon tar sikte både på VM 2009 och OS året därpå?
Det norrbottniska inslaget runt slottet hade inte någon lyckosam kväll. Båda Lina Andersson och Charlotte Kalla avancerade visserligen från kvalet. Lina gick dessutom till semifinal. Men moddig snö passar inte någon av dem och hjältinnan från junior-VM kom helt till korta. Nu ska vi dock veta att hon är betydligt bättre när det handlar om fri åkteknik i sprint. Och dessutom ännu bättre i distanslopp med båda teknikerna, framförallt den fria.
Det kommer vi förmodligen att få se redan på lördag när hon ställer sig på startlinjen i Falun för den dubbla jaktstarten.
En fråga många ställt mig under de senaste veckorna är vem som vann de största framgångarna som junior av Lina Andersson och Charlotte Kalla.
Innan jag svarar på den frågan, som kanske inte ens låter sig besvaras, vill jag gärna fastslå att de norrbottniska tjejerna tillhör världens främsta juniorer genom alla tider. Och hade Lina fått utvecklas utan störningar i form av återkommande sjukdomar, skulle hon ha varit i den absoluta världstoppen som senior just nu.
Låt oss hålla tummarna dels för att Lina får vara sjukdoms- och skadefri under några säsonger, dels att hennes efterföljerska inte behöver drabbas av liknande problem under sina inledande seniorsäsonger. Men Kalla har hittills varit förskonad från sjukdomar. Det gällde däremot inte Lina, trots juniorårens många framgångar.
Men vem var bäst? Låt oss se på några fakta:
I junior-VM har Kalla tre individuella guld, en silver- och en bronsmedalj plus två silver i stafett.
Lina för sin del vann två guld- och en silvermedalj samt grundlade Sveriges vinst i stafett vid två tillfällen, varav den första när hon var 17 år. Man ska dessutom komma ihåg att sprint under hennes tid inte hade etablerat sig i JVM.
Båda har två guld från senior-SM, för Kallas del finns det dessutom chans till en tredje vinst om hon ställer upp i SM-tremilen. Om nu inte krutet är bränt efter urladdningarna vid VM och junior-VM.
I ett avseende står dagens guldtjej över gårdagens och det är de fina placeringarna (5-7) i stora VM. Mot detta står den tredjeplats Lina erövrade i sprint i Holmenkollen under sin sista säsong som junior.
Så - döm själva. Jag skulle nog vilja förklara duellen oavgjord så här långt.
Framtidsmässigt verkar det däremot inte vara något eller någon som kan hindra det ännu icke 20-åriga yrvädret från Tärendö att bli av yppersta världsklass.
Så jobbar vi med nyheter