Ingen kan klaga på dramatiken!
Tränarparet Tomas "Bulan" Berglund och Jonas Rönnqvist har verkligen sett till att spelarna begripit sina roller. Backarna är genomgående bra och forwards arbetar stenhårt såväl framåt som bakåt.
Det är bara att hoppas att tränarduon på ett så pedagogiskt sätt som möjligt förklarade för målvakten Henri Launonen varför de plötsligt valde Luleås David Rautio mellan stolparna. Rönnqvists förklaring "har man tillgång till en så duktig målvakt är det klart att man ska använda honom" räcker faktiskt en bra bit. Kvalet till allsvenskan är ingen lek och Rautio anses av många redan idag vara vuxen en elitseriespade. Petningen av Launonen var ändå stentuff med tanke på vad han presterat i serien och i inledningen av kvalet. Launonen spelade strålande mot Hammarby och var största anledningen till att Piteå fortfarande var kvar i matchen efter inledningsperioden mot Mariestad.
En kanonsäsong gav Öjebygrabben Janne Sandström en välförtjänt chans i Tre Kronor. Janne är den 14:e i raden från den södra länsdelen som får dra på sig seniorernas landslagströja. Skulle vi räkna upp alla från Piteåklubbarna som haft äran att spela i pojk- och juniorlandslaget hade inte resten av spaltutrymmet räckt till.
Nästa säsong pryds väggarna i Kvarnvallen av de som spelat i A-landslaget från orten. Det i sig blir ett stycke imponerande hockeyhistoria.
I de fjortons gäng ses sex backar och åtta forwards. Mellan store världsmästaren Hans Svedberg och dagens Janne Sandström finns klassiska backnamn som Lasse Lindgren, Stefan Persson, Janne Asplund och Mattias Öhlund.
Janne Sandströms hockeyresa visar att det aldrig är för sent för det där sista riktiga lyftet. Han betraktades förvisso som ytterst lovande som pojk- och juniorspelare, men mötet med den stora hockeyvärlden var inte helt okomplicerad inledningsvis. Efter ett par år i dåvarande elitserielaget AIK skickades han mitt under en brinnande säsong till Skellefteå. Janne bet dock ihop och visade klassen och Luleå nappade. Där har han successivt avancerat i graderna och säsongens poängskörd är i det närmaste chockerande från en klubba som tidigare snittat en handfull.
Bland tidigare Tre Kronor från Piteå sågs Lasse Lindgren, Lasse Edström och givetvis Tomas "Bulan" Berglund i Kvarnvallen. Lasse Hurtig var nog också på plats eftersom en av hans två lovande söner, Joakim, lirade i Piteåtröjan.
Apropå aldrig för sent kommer jag aldrig att glömma Piteås första allsvenska match under gamla hallens tak. Lindgren tränade Piteå och ett stjärnspäckat Björklöven, där stjärnan hette Alexander Beliavsky, besegrades med uddamålet 4-3. Per Ledin satt längst ut i fjärdekedjan i Löven på den tiden och fick inte många minuters istid. En ung back i Piteå fick pris som matchens lirare. Han hette och heter forfarande Mikael Aaro. "Kan bli precis så bra som han själv vill", meddelade Lindgren angående junioren Aaro.
Micke Aaro gjorde ett vikktigt mål igår och kanske äntligen är på rätt väg i en hittills berg- och dalbaneliknande karriär. Speluppfattningen och handlederna har alltid funnits där. "Bulan" och Rönnqvist har nog sett potentialen och kanske suckat över en bortslösad jättetalang.
Men det är aldrig för sent. Fråga Janne Sandström eller Per Ledin!
Så jobbar vi med nyheter