För några veckor sedan var hon uppe och kollade, sedan bestämde hon sig.
– Det var första gången jag var så långt norrut. Men jag gillade det jag såg, förklarar Emma. En stor fördel är också att jag får träna med killar.
I söndags flyttade hon upp. Nya skol- och lagkompisar.
En stor omställning?
– Det har gått bra, alla är så justa.
I Leksand fick Emma nöja sig med en plats i utvecklingslaget.
– Inte riktigt som jag tänkt mig, säger hon.
I helgen spelar MSSK Piteå två matcher i LF Arena – mot Leksand!
– Visst blir det extra roligt, tycker Eriksson.
Då får du visa att du skulle ha haft en plats i A-laget?
– Kanske det, om jag får spela ...
Emma är back med bra fysik, 174 centimeter lång.
– Tyvärr är det ingen större fördel att vara storväxt i damhockey. Jag spelade med killar till förra säsongen. Då fick jag ju tacklas, det var roligare.
Så du hoppas att det blir tacklingar även i damhockey?
– Absolut. I Piteå får jag träna med grabbar på skolpassen, det var en av anledningarna till att valde att flytta upp.
Just nu har MSSK Piteå tio backar och tio anfallare i truppen.
– Under senaste träningarna har några backar spelat i kedjorna.
Kan du spela forward?
– Jag har gjort det tidigare. Jag spelar där tränarna vill, det är inget problem.
Emma började spela hockey, hemma i Linköping, när hon var sex år. Hon har också gjort några inhopp i Riksserien med Linköpings HC.
I Linköping finns också ett lokalt hockeygymnasium men hon valde ändå att flytta nästan hundra mil norrut.
– Det känns som ett äventyr.
Går det bra som 16-åring att flytta hemifrån – mat och tvätt till exempel?
– Med lite planering fungerar det ganska bra.
Kontraktet med MSSK Piteå – hur många år det det på?
– Jag vet inte. Det var pappa som skrev på det. Jag tror det är på ett år men meningen är att jag ska gå tre år på gymnasiet.
I dag och i morgon spelar MSSK Piteå alltså två matcher mot Leksand.
För Emma Eriksson kan det bli den "riktiga" debuten i Riksserien, och två matcher med lite extra prestige.