Sedan 9-års ålder har Helena Engman tävlat i kulstötning.
Hon har dominerat på den svenska damsidan med 20 SM-guld (elva inomhus och nio utomhus).
Men nu är det färdigt med det. Nu blir det inga fler SM-guld.
– Det finns inte bara en anledning till att jag slutar, utan flera, berättar hon.
Svajig ekonomi
Förutom att hon vill ha ett annat liv är en svajig ekonomi en orsak till att hon slutar.
För några år sedan slutade Nordea att ge ekonomiskt bidrag till Helena Engman. Och den här säsongen har Svenska Friidrottsförbundet inte gjort det för att hon har varit skadad.
– Eftersom jag inte genomförde säsongen var jag inte aktuell och jag fick därför ingen uppbackning, berättar hon.
Och det ställer till det.
– Jag har inte möjlighet att åka på lika många tävlingar och därmed inte heller möjlighet att möta lika bra motstånd. Jag måste hitta en annan inkomst för att täcka upp det och det är inte lätt, säger Helena Engman.
Längre resvägar
Andra anledningar till att Helena Engman slutar med kulstötningen har att göra med att tiden inte räcker till och de sämre träningsmöjligheterna.
Hon arbetar som idrottslärare 80 procent, från och med i år på två nya skolor, vilket innebär längre resvägar än tidigare till jobben och därmed har hon mindre tid över.
Dessutom renoveras Noliahallen (där hon i vanliga fall tränar) vilket förändrar träningsförustättningarna.
– Jag skulle vara tvungen att åka till Luleå för att kunna träna i en ordentlig ring. Det skulle innebära att jag måste lägga ner mer tid och det går inte ihop. Den sociala delen är också viktig för mig. Jag behöver den för att må bra. Men vart skulle den hamna i så fall? Den blir absolut lidande om jag måste lägga ner mer tid, säger Helena Engman.
Ytterligare en orsak till att hon slutar är att hennes kropp har börjat att säga ifrån mer och mer.
Dels har hon haft problem med nacken (en muskelbristning) och ont i den högra armbågen, dels är knäna svaga.
– Jag kan inte hålla på att tävla på elitnivå hur länge som helst. Jag måste ta hand om min kropp. Att tävla på elitnivå sliter på kroppen och jag vill kunna ha ett aktivt liv i fortsättningen.
”Ingen panik”
I våras fick Helena Engman stora problem med framför allt nacken vilket innebar att hon missade resten av säsongen.
Det gjorde så att motivationen sjönk ett snäpp.
– Jag kände ingen panik eller stress att komma tillbaka just i sommar och det visade att drivkraften inte längre var lika stor, konstaterar hon.
Beslutet om att sluta med kulstötningen tog hon efter sommaren och hon känner sig tillfredsställd med det.
– Det var inget vemodigt beslut. Jag känner att jag har gjort det bra. Jag känner mig nöjd med det som jag har presterat. Så det känns helt okej att lämna det här bakom mig.
Lysande idrottskarriär
Helena Engman kan blicka tillbaka på en lysande idrottskarriär (se faktaruta).
Hon har många fina minnen att ta med sig, men det finns två som värmer särskilt mycket.
– Jag har aldrig blivit så glad som över resultatet 2006 i Finnkampen. Allt som jag hade jobbat för stämde och jag ökade mitt personliga rekord från 16.75 till 17.51 meter. Det var en sådan otrolig ökning.
Resultatet blev ett stort lyft för henne.
– Det blev en stor skillnad. Jag tog mig från Sverigetoppen till världstoppen. Karriärsmässigt sett var det ett stort steg.
Lärt sig mycket
Det andra speciella minnet är när hon 2008 för första gången stötte över 18 meter (18,13 meter) inomhus i Nordhausen, Tyskland.
– Det var härligt att slå en VM-tvåa och och en OS-tvåa, säger Helena Engman och ler.
Under åren har hon lärt sig mycket och det som hon främst tar med sig är:
– Att tro på sig själv kan ge så mycket. Det finns inga gränser. Ta bort negativa tankar och begränsa inte dig själv.