Har Sverige tappat som schlagernation?
Vem vinner? Vem skräller? Vem överraskar?
Hur ska det gå för Amy Diamond? Och för schlagerdebutanten Christer Sjögren?
Carola och Andreas! Är det redan kört innan festen ens börjat? Charlotte Perrelli - ska hon göra det igen? Tredje gången gillt för Linda Bengtzing? Kanske det är BWO:s tur att vinna? Eller blir det en överraskning?
Som sagt, frågorna är många och den 15 mars i Globen får vi svaret.
Men låt oss för en stund lämna Melodifestivalen och istället blicka bakåt till den stora Eurovision-chocken i Helsingfors förra året.
Det kan vara bra att rekapitulera trauman. För det var precis vad det blev för Sverige. Ett trauma.
Det har väl inte alltid gått Sveriges väg i Eurovision Song Contest.
Men 2007 blev allt fel. Vi hade så stora förhoppningar på The Ark, och så blev det absolut ingenting.
Sverige kanske inte längre är den stormakt i schlager som vi inbillat oss efter fyra segrar.
Nu är det andra tider och då verkar väst ha svårt att hävda sig. Det har skett ett tronskifte och nu skrattar vi inte längre över östländernas ibland lustiga språk och högst märkliga låtar. Det gör vi inte och när det röstas så vinner öst med hästlängder. Som i Helsingfors
Det hände något. Öst dominerade lika mycket som tomten på julafton. Det var ett styrkebevis som heter duga och fick väst att smyga hem och slicka såren och fundera över vad i hela friden det var som hände.
Ta semifinalen. Samtliga som tog sig vidare var östländer, och i den stora finalen fortsatte krossen. De 16 bäst placerade bidragen kom från öst. Det var endast Grekland som på något märkligt vis lyckades klämma sig in på en sjunde plats.
Norden, då? Tja, Danmark, Norge och Island kvalade inte in. Var inte ens i närheten medan Sverige och Finland slutade på 18:e respektive 17:e plats.
Det var öst, öst och ännu mer öst.
Debatten tog fart och det pratades om bojkott och allt möjligt och på ett sätt tog det skruv. 2008 blir det två semifinaler istället för en, men jag undrar verkligen om det spelar någon roll. Jag är både skeptisk och tveksam. Är det kanske en ändring för att väst ska sluta gråta?
I så fall tror jag man misslyckas. Jag inbillar mig att starka öst fortsättningsvis kommer att hålla varandra om ryggen. Det blir således inte så mycket bättre för väst med två semifinaler. Sverige ska alltså kvala in till finalen och jag tror chansen är lika stor som att vi blir europamästare i fotboll i sommar.
Den finns inte. Jo, det kanske den gör, men jag är redan orolig.
Vi kan bara hoppas att jag är ute cyklar, men nu struntar vi i det där och ser fram emot en sex veckor lång, galen, vild och helt underbar melodifestivalsresa som hinner passera Kiruna med andra chansen innan kalaset ska slutföras.
Först Scandinavium och Göteborg. Jag är säker på att Amy Diamond kommer att ta publiken med storm och att det blir en ganska öppen första deltävling där inte ens rutinerade debutanten Christer Sjögren går säker. Det skrattas förresten över hans bidrag, I love Europe, och det snackas om kalkon och rena skämtet.
Ja, ja - vi får väl se hur det går ikväll ...
Spänn fast er, för nu åker vi.
Så jobbar vi med nyheter