Gunhilds meritlista är minst sagt diger och kan göras nästan hur lång som helst. Två individuella OS-silver på 5 som 10 kilometer vid spelen 1976 känns som skapliga meriter men också den de båda VM-guld och de många nordiska mästerskap hon åkt hem låter mycket meriterande
Guld och silver i VM
1974 tilldelades hon PT-medaljen, det var det år hon bland annat grejade både individuellt guld och silver i det handikapp-VM på skidor som då avgjordes i Frankrike.- Det var en härligt tid med god kamratskap som jag ser tillbaka på med stort välbehag, säger den blinda skidåkerskan som under sin aktiva idrottskarriär bodde i byn Auktsjaur och sommartid då även gjorde sig känd som en duktig friidrottstjej.
I sitt prisskåp i hemmet på teknikerstigen i Arvidsjaur, där för övrigt PT-medaljen har en framträdande plats, kan hon exempelvis också visa upp SM-medaljer för insatser på löparbanan och i slungboll.
Bra ledsagare viktigt
- Jag fuskade i allt under denna tid men skidåkningen var ändå den idrott jag satsade överlägset mest krut på, säger skidkvinnan som exempelvis åkt 5 kilometer på knappa 19 minuter, och 25 km på tiden en timme och 36 minuter.Att tävla i skidåkning och vara helt blind är förstås inte helt problemfritt erkänner 1974 års PT-medaljör.
- Jag har dock haft turen att ha duktiga ledsagare som på ett bra sätt kunnat åka bredvid och referera höjder och hur man ska svänga till höger eller vänster. För en blind eller synskadad åkare är en bra ledsagare ett absolut måste för att kunna lyckas i spåret, säger hon.
Sviktande intresse
Under sin karriär tävlade hela tiden Gunhild Sundström för länets synskadades idrottsförening. Parallellt var hon också ordförande i nämnda förening.Hon tycker det känns tråkigt att föreningen idag inte aktivt existerar och att landets handikappskidåkning numera för en långt mera undanskymd tillvaro än vad som var fallet när hon själv var aktiv.
- Intresset verkar ha blivit mycket skralt. Vad det beror på vet jag inte men kanske har det att göra med att det blivit allt svårare att också till handikappidrotten hitta inspirerade ledare, siar hon.
Gunhild tycker att idrotten varit en stor källa till glädje för henne som synskadad och sedemera helt blind.
Hejar på Luleå Hockey
- Jag fick resa omkring i både norden och övriga europa och har fått många kompisar genom idrotten. En del har jag fortfarande kontakt med, bland annat en norska som jag kämpade mot i massor av skidlopp på 1970 och 80-talet, säger hon glatt.Gunhild fastslår avslutningsvis att idrotten även idag betyder mycket för hennes välbefinnande i vardagen. Hon motionerar även dagligen tillsammans med trogna ledhunden Kvicka.
- Jag följer med nöje även både skidåkningen och annan sport genom att lyssna på radion och delvis även på TV:n. Kanske är jag idag allra mest intresserad av att följa dramatiken i hockeymatcherna där jag förstås hejar mest på Luleå som jag hoppas vinner SM-guld framöver, slutar hon.