Glädjespridaren från Tornedalen
Charlotte Kalla och hennes beundrare kommer att få jubla många gånger under den fortsatta karriären. Speciellt som hon visat att hon behärskar allt som hör skidåkning till; fristilsteknik framförallt men även klassisk teknik och - som i varje fall skrivaren av detta inte riktigt trodde henne om - sprint så till den grad att hon vinner ett lopp ingående i världscupen!
Visserligen saknades en del rena sprintspecialister i Asiago i går. Men de hade inte haft något att hämta mot Kalla på en bana som, till skillnad mot den i Prag, passade henne perfekt med ett par långa backar där hon kunde suga musten ur motståndarna.
Hon kan för övrigt åka klassisk sprint också, åtminstone på en skapligt tung bana. Det visade hon genom att vinna fjolårets SM i sprint i Åsarna.
Det som imponerat mest på mig under de här dagarna, är inte att norrbottniskan visat sig kapabel att konkurrera med de allra främsta. Det är att hon i kraftödande lopp efter lopp tar fram resurser som en 20-åring egentligen inte ska kunna. Ännu har hon inte, bortsett från trasslet med en stav i Prag, haft annat än toppinsatser under de sex loppen hittills. Och mycket talar för att även avslutningen av Tour de Ski ska gå i dur. Det gör den ju förstås även om Kalla inte skulle hamna på den översta prispallen.
Det är lätt att känna efter när det tar emot. Redan har många, bland annat Mathias Fredriksson, brutit tävlingen och åkt hem. Men medvind brukar föda nya krafter, så jag tror inte att Charlotte Kalla när hon väl står på startlinjen vid dagens masstart i Val di Fiemme umgås med några negativa tankar.
I fjol krossade duon Virpi Kuitunen och Aino Kaisa Saarinen allt motstånd i motsvarande lopp. Marit Björgen, i betydligt bättre form då än nu, tappade mer än minuten mot Kuitunen. Bästa svenska var distanserad med tre minuter.
Det innebar att Kuitunen hade drygt två minuters försprång inför den avslutande klättringen uppför slalombacken i Val di Fiemme. Där blev hon visserligen bara 31:a totalt, mer än två minuter långsammare än Katerina Neumannova, men det ska ses mot bakgrund av det kraftiga försprång hon hade vid starten. Finländskan behövde aldrig förta sig utan kunde åka avslappnat och efterhand få rapporter om att tidsmarginalen hela tiden var på rätt sida. I mål vann hon med över en minut.
I år blir det förhoppningsvis inte lika lätt. Visserligen kommer Kuitunen, förmodligen i par med Saarinen, att mala ned allt motstånd. Men för att vara på den säkra sidan mot Kalla, tror jag nog att finländskan vill ha mer än en minuts avstånd på söndagsförmiddagen.
Vid det individuella loppet på 10 km klassiskt häromdagen var Kuitunen inte mer än 22 sekunder snabbare. Allt beror förstås på hur dagens tävling utvecklas, om Kalla får hjälp - exempelvis av Anna Hansson - med att hålla fart i början. Och om andra konkurrenter som Johaug, Shevchenko eller Majdic, stör finländskornas rytm där framme så att tempot inte blir våldsamt högt.
Tipset just nu är dock att Saarinen drar upp farten med Kuitunen närmast sig. Sen är det frågan om hur mycket Charlotte Kalla vågar satsa. Hur väl hon känner vad kroppen tål och när hon bör släppa. Det gäller att inte spränga sig utan ha lite i bakfickan inför det som i teorin är svenskans starkaste vapen, uppförskörningen i fri åkteknik vid söndagens finalpass.
Så jobbar vi med nyheter