Ge bragdmedaljen till Anna Carin Olofsson
Men medaljen borde hamna i Anna Carin Olofssons prisskåp.
Anna Carin gjorde ett bragdlopp när hon vann masstarten i den OS-gren där konkurensen är tuffast - skidskytte.
Sporten är jättestor i världens bästa vinteridrottsland, Tyskland. Den är stor i Ryssland liksom i de flesta länder i gamla östblocket.
I Kina satsar det hårt, även i nordamerika är skidskytte populärt.
Anna Carins OS-guld togs under under stor press.
Hon ledde masstarten inför sista skjutningen, ett fruktat ståskytte.
Bakom jagade loppets stora favorit, tyskan Kati Wilhelm.
Olofsson började med två träffar men missade det tredje av de fem skotten. Sedan höll hon nerverna i styr i det utsatta läget och sköt träff i fjärde och femte skottet.
Efter straffrundan var Wilhelm 9.6 sekunder bakom men Olofsson visade att hon är en av skidskyttets bästa skidåkare. I mål var segermarginalen 18.8 sekunder.
Övning ger färdighet heter det ju och ingen svensk idrottare tränar hårdare än Anna Carin.
Inte bara den färdighet som Ronny Eriksson pratade om i en monolog på en fotbollsgala: "Det är sant att övning ger färdighet. Jävlar så färdiga vi blev..."
Nu delas inte medaljen ut till den som tränar mest men det borde i alla fall vara en vink om att Olofsson har förutsättningar att vara riktigt bra.
Och som Ingemar Stenmark sa efter en vinst med några hundradelar: "Ju mer jag tränar, ju mera tur har jag".
Medaljen till Anna Carin alltså.
Svåraste konkurrenterna? Tre Kronor och Anja Pärson.
Hockeyguldet i Turin var stort och i Sverige är ju ishockey större än skidskytte. Det kan påverka juryn.
Men konkurrensen är inte lika tuff i OS-hockeyn som i skidskytte.
VM-guldet är förstås ingenting som ska läggas i vågskålen. Hockey-VM är en B-turnering som har låg status.
Anja Pärson är en av de som står på tur att få utmärkelsen. I alpint är störtlopp det största men även slalom rankas högt. Anjas OS-guld i slalom var stort och utförsåkning är en gren med tuff konkurrens.
Men Anja blir nog utan bragdguld nu också.
Det var ju Lina Andersson, Piteå Elit, som drog igång svenska OS-succen när hon säkrade guldet i sprintstafetten tillsammans med Anna Dahlberg. Men det räcker inte.
Björn Lind vann ju både stafett och individuellt i Turin och är självklar etta bland sprintåkarna.
Björn borde vara ett hett namn men risken är att skidsprint inte tas på samma allvar som traditionella åkningen.
Den bragd som många minns från OS är Anette Norbergs sista sten i curlingfinalen mot Schweiz. Ett läge som hon klarar 9 gånger av 10. Men nu var det sista och avgörande stenen i en OS-final. Då är ingenting normalt.
Anette klarade nervpressen och fixade guldet.
En bragd - jo, visst. Men curlingen blir inte trovärdig förrän det är landslag och inte klubblag som spelar om titlarna.
Att det är hög klass på årets kandidater bevisas av att Christian Olssons hjälteinsats, EM-guld efter lång skada, eller Susanna Kallurs sensationella EM-guld inte räcker. För att en EM-vinst ska räcka mot OS-guld krävs att det kryddas med ett rekord, helst världsrekord.
Olsson och Anja Pärson är kanske svensk idrotts två största som aldrig fått medaljen.
Till slut ett tips: Sverige är ett hockeyland och Sudden och Foppa två hjältar som äntligen fick sin stora seger - därför blir det nog Tre Kronor ändå.
Tyvärr, Anna Carin.
Så jobbar vi med nyheter