Men vi tar vårt avstamp där allt började.
Staffan, som kommer från Utterliden, Arvidsjaur, var egentligen inte någon löpare. Under början av 70-talet var det fortfarande bara fotboll som gällde, och det i division 6.
- Jag sprang mest men fick aldrig med mig bollen.
Därför blev han placerade på yttermittfältet, med ett tydligt uppdrag.
- Det enda som gällde var att slå in bollen på Östen.
Lade av i fem år
Så var det ända fram till säsongen 1973. Då hade Staffan under en lång tid fått höra att han borde testa löpning. Han gjorde slag i saken, och efter ett halvårs träning stod han på pallen som trea i junior-SM.Fotbollskarriären var över och träningsmängden hade ökat markant. Redan 1970 fanns tankarna på en löparkarriär. Kurt Engman, tränare i Riviera Friidrott hade upptäckt Staffans talang.
- Men när jag fick se träningsprogrammet med träning fem dagar i veckan stoppade jag snabbt ner det i väskan.
1973-75 var det ändå löpningen som gällde. Framförallt 1 500 meter. Staffan utvecklades snabbt till ett toppnamn i Norrbotten men hade inga större nationella framgångar. Sedan tog det slut. Han lade av med löpningen i fem år och motionerade knappt. Lite innebandy då och då var den enda fysiska aktiviteten.
Lossnade 1982
Som 26-åring, 1980, kom motivationen tillbaka och efter sex månader slog han norrbottniskt rekord på 1 500 meter. 1980 och 1981 blev det främst mindre tävlingar men även SM och Kalottkampen. Men det var 1982 som det hände. Det var då det lossnade.Staffan blev erbjuden att delta på ett träningsläger av förbundet.
- Men jag ville inte vara med idrottsnördarna, så vi i familjen och Hasse och Marianne, två kompisar, åkte ner till Israel. Jag tog med Hasse på en joggingtur en morgon, men det var sista gången han följde med, säger Staffan och skrattar.
1982 blev lyckat, Staffan vann SM på 1500 meter inomhus.Tiden 3.46.03 är än i dag mästerskapsrekord.
- Johnny Kroon var min förebild och jag sa till honom före loppet att "det här tar du". Då frågade han varför inte jag kunde vinna. De orden satte sig och jag funderade "varför inte".
Meingsutbytet med Kroon ledde till en helt ny taktik.
- Kurt Engman, min tränare, sa att jag inte skulle vänta till slutet och spurta som alla andra. Istället stack jag två varv före och sedan hann ingen upp.
Överlycklig som han var kom nästa positiva överraskning. En biljett till inne-EM i Milano.
- Där gick det mindre bra. Allt var så stort, med dopningstester och allt möjligt, jag blev lite skärrad och lyckades sedan inte på tävlingen.
Frustrerad ställde Staffan upp två dagar senare i en annan tävling i Milano, över den udda distansen 1 000 meter. Det blev svenskt rekord som plåster på såren.
Ville inte springa i SM
1982 var också året då SM avgjordes på Kvarnvallen. En brons-medalj inför tusentals åskådare blev resultatet. Sedan bar det av till Finnkampen.- Allt hände verkligen det året, minns Staffan.
Trots bara några års ordentlig satsning var Staffan en av Sveriges bästa medeldistanslöpare och 1983 var siktet inställt på att bli den allra bästa och det på 5 000 meter. Men...Två veckor före ute-SM blev Staffan febersjuk och förkyld.
- Jag blev orolig så vi åkte med familjen till en herrgård i Backsjaure och fiskade gädda. Det gick inte att träna.
När PT och flera andra tidningar ringde för att höra hur SM-förberedelserna gick, visste Staffan inte vad han skulle säga.
- Men jag lyckades lösa det på något sätt.
Med fjorton dagars sjukdom bakom sig lånade Staffan och familjen en husvagn och åkte ner till SM i Örebro.
Prognoserna för ett topplopp var usla.
- Jag hade inte tagit ett löpsteg på två veckor.
Inte hade förkylningen gett med sig heller.
- Jag joggade dagen före och tänkte att det här kommer att gå åt skogen. Samma dag såg jag en geting i taket och hoppades att den skulle sticka mig, för då skulle jag ha något att skylla på.
Getingen stack inte och det blev Staffans lycka. Till dagen efter hade allt förändrats.
- Helt plötsligt var det hur lätt som helst.
Istället för ett getingstick som bortförklaring blev det SM-guld.
- Jag visste att alla skulle få svårt att slå mig om jag hängde med till sista varvet och så blev det.
Tårarna flödade och PT-bjöd på tårta.
- Gud så roligt det var.
PT-medaljen 1983 var Staffans.
Satsade på OS
Med en lyckad säsong i bagaget siktade han högre än någonsin - OS i Los Angeles 1984. Men då krävdes ytterligare ett byte av distans.- Jag kom på lite fem i tolv att det var sista chansen för mig att hinna med OS.
Det blev en satsning på 3 000 meter hinder. Helt enkelt för att konkurrensen var sämst på den distansen.
Men för hinderlöpning behövs just hinder. De fick bli två bockar som placerades ut i zon-garaget i Piteå. Där sprang Staffan varv efter varv under vintern.
- Det var bara jag och A-lagarna där. De hejade alltid på mig.
Så småningom flyttades bockarna och träningen in i Strömbackaskolan. Men vid branden 1989 tog lågorna dem.
- Jag tänkte på det när det brann. Att det var en del historia som försvann.
OS-satsningen misslyckades. 1984 som 31-åring tog karriären slut. Staffan hade fått astma och tvingades avbryta flera tävlingar.
- Idrott är nyttigt och roligt bara man inte känner pressen, säger Staffan Lundström.