Fiasko utan like i världscupens final
Men det hjälpte svensken föga. Ingen av dem tog poäng i världscupen, vilket betydde att Hattestad behöll sitt försprång på två poäng från tävlingarna i Drammen för en dryg vecka sedan.
Emil Jönsson och Hattestad var inte ensamma om att kamma noll. Inte någon bland världscupens renodlade sprintåkare tog poäng! Den främste, norrmannen John Kristian Dahl, hamnade på 46:e plats. Emil Jönsson blev 53:a?
Internationella Skidförbundet (FIS) hade som sprintfinal gjort en bana tre gånger längre än vanligt, och eftersom tävlingarna dessutom går på cirka 1 800 meters höjd hade sprintåkarna inte en chans mot vanliga distansåkare.
Ett fiasko utan dess like i skidsammanhang iscensatt av det internationella skidförbundet!
Det är svårt att fatta vad de herrar som sitter i ledningen sysslar med. Banorna i sprint är redan i vanliga fall i längsta laget. Skulle det ha skett någon förändring vid en avslutande final, vore det väl i så fall att banorna borde ha kortats för att få ännu mer sprintkaraktär över sig.
Jag har tidigare, i sprintens barndom, i den här spalten påpekat att banorna borde vara kortare för att ge renodlade sprintåkare större möjligheter. 600-800 meter för herrar och 500-600 meter för damer skulle premiera explosivitet och kraft på ett helt annat sätt. Och ändå är även de distanserna att likna vid friidrottslopp över 400-800 meter.
En tävling som gårdagens går, för att fortsätta jämförelsen med friidrott, mer mot distanser över 2 000-3 000 meter. Och vilka 100-meterslöpare vill springa så långt på tävling?
I Faluns SM-tävlingar har Norrbottens storslam på prispallen väckt berättigad uppmärksamhet. Att Susanne Nyström skulle kunna konkurrera om brons, som hon har en drös medaljer av, var inte oväntat. Men att Lina Andersson och Mia Eriksson med sin sjukdomsbakgrund skulle äga kapacitet nog att ta guld och silver blev något av en aha-upplevelse.
För Mia betyder det att hon med all säkerhet får bli kvar i träningsgruppen näst under landslaget inför nästa säsong.
Lina plats i A-lagsgruppen hade förstås varit gjuten även utan uppvisningen i torsdags. Hon har en märklig förmåga att snabbt som sjutton hitta tillbaka till bra form även efter långvariga avbrott i träningen. Den minnesgode erinrar sig hur hon vid SM i Piteå 1999 gjorde ett mycket blekt intryck efter att ha varit sjuk. Ett par veckor därefter vann Lina, trots att hon fortfarande var yngre junior, VM för juniorer!
Av SM-programmet återstår dagens dubbla jaktstarter med totalt sex klasser för seniorer och juniorer. På söndag körs lagsprint för seniorer, på måndag individuell sprint i samtliga klasser på nytt och vid tisdagens avslutning stafett i de två seniorklasserna.
Att tro på samma utdelning för Norrbotten i dag som i torsdags, sex medaljer, vore att hoppas för mycket. Men en och annan medalj ska det säkert kunna bli. Med tanke på att Anna Hansson även avstår dagens lopp får Lina Andersson ställa upp som favorit men även de övriga torsdagsmedaljörerna kan nog vara med och kriga om medalj.
Tyvärr fortsätter sjukdomar att spöka för några av juniorerna i Strömnäs trupp.
För första gången på många år lyckades inte Strömnäs mönstra något lag i gårdagens stafetter.
Mikael Norberg hade inget lyckat lopp i lördags men kan kanske ta revansch i dagens jaktstart med skidbyte?
Så jobbar vi med nyheter