Fest blev pest igen för Luleå!
Det tål att upprepas. Åtta av tjugo för Linköping. Noll av aderton för Luleå.
Jag får mellan varven höra att jag överdriver betydelsen av ett väl fungerande box och power-play i ishockey. Vet inte vilka matcher de ser dessa som inte begripit hockeyns allra viktigaste ingrediens, men helt klart är att just denna detalj var främsta orsaken till att Luleå föll i fyra raka mot Linköping i kvartsfinalen.
En annan orsak var förstås frånvaron av slovakstjärnan Lubos Bartecko. Dessa evinnerliga skador på nyckelmän har förvandlat slutspelsfest till pest fem vårar i följd i Norrbotten!
Det snackades mycket om att Linköpings bredd på truppen till sist blev avgörande, men jag vet inte det. Plocka bort en pjäs som backen Magnus Johansson ur Linköpings bräde och även det laget försvagats kraftigt i ett nafs.
Slavomir Lener går till historien som en av de vassaste coacher som värvats till elitserien. Ändå stod det klart i ett ganska tidigt skede under säsongen att den här rundan skulle bli den sista av två.
Förra säsongen passade Leners NHL-upplägg, med två offensiva linjer som fick massor av speltid och två defensiva, som hand i handske. Närapå alla spelare var nöjda med sin situation i laget. Den här säsongen har saker och ting varit annorlunda.
Luleå lyckades ganska bra utan stjärnan Lubos Bartecko under de inledande dussinet omgångarna. Martin Chabada, handplockad av Lener och mångårig kapten i Sparta Prag, intog en dominerande position och levererade nästan varje match.
När kungen Bartecko kom tillbaka var det plötsligt inte längre självklart att han skulle spela huvudrollen tillsammans med lagkaptenen Mikael Renberg och skyttekungen Tomas Surovy. Inom Luleå Hockey är många klart besvikna på vilket sätt "tuppfäktningen" skötts av Lener.
När det alldeles för sent omsider stod klart att elitseriens kanske främsta kedja, Bartecko, Renberg och Surovy, skulle spela förstafiolen ströps Chabadas poängproduktion tvärt medan radarkompisen Fredrik Hynning i tankarna plötsligt verkade befinna sig någon annanstans.
Bristen på harmoni inom gruppen är dock bara ett av många problem som till slut sänkte länets hockeyflaggskepp. Räknar kortfattat upp de tre andra. a) målvakterna b) backarna c) bristen på en offensiv tekningsskicklig center.
Unge Mattias Modig slog igenom mellan stolparna, men detta på bekostnad av en etablerad Tero Leinonen som tidigt meddelade att han ville hem till Finland. Delad spade fanns tydligen aldrig med i bilden.
Fyra vassa elitseriebackar var någon för lite och framförallt saknades en pucksäker snubbe vid blå offensiv blå linje i power play. En klar brist.
Och vad gör ett lag med några av elitseriens bästa ytterforwardar när man saknar toppcenter? Sitt bästa förstås och det var precis vad de som snittade mer än en pinne per match gjorde, men det hade kunnat vara mer.
Nu ska tydligen finländaren Kari Heikilää bygga ett nytt Luleå med sina landsmän, de kontrakterade tjeckerna och slovakerna och en handfull etablerade nyblivna 20-åringar.
Det blir intressant att se ifall båda Bartecko och Chabada blir kvar. Surovy är nog förlorad till NHL och vad väljer Micke Renberg? Han är nog väl medveten om att någon bättre parhäst än Bartecko finns inte i elitserien, men Micke kommer att ställa tuffa krav på organisationen runt laget. Från hans bostad i Hortlax är det lika nära till Skellefteå så Renberg kan lika gärna säga hej Schweiz…
Så jobbar vi med nyheter