En erfarenhet rikare i snurrig världscup
Ingen av Piteå Elits landslagsåkare torde ha varit nöjd efteråt. David fick för första gången i tävlingsfart stifta bekantskap med mer än 1500 meters höjd, och det gav säkert ingen behaglig känsla. För några veckor sedan matchade han Martin Larsson nästan in på mållinjen i Boden. Nu var han mer än en minut och 43 placeringar distanserad.
För en Lina Andersson i form skulle gårdagens bana ha varit perfekt. Hennes styrka i stakning och förmåga att diagonala effektivt i så kallade slakmotor hade passat en 100-procentig Lina. Men hon har inte haft möjligheten till rätt förberedelser, och därför får vi nog finna oss i att det tar ytterligare några veckor innan hon - förutsatt att nya problem inte dyker upp - hittat sitt bästa jag. Fram till VM återstår ett par månader.
Lina har dock snabbheten kvar. Det skvallrade hennes utgångsfart om i går. Vid sprintlopp med framförallt klassisk teknik kommer hon att konkurrera med en helt annan kvalitet.
I en rekordjämn herrtävling, åtta man inom tio sekunder, visade de svenska herrarna att den fina insatsen i Kuusamo för ett par veckor sedan inte var någon tillfällighet. Placeringarna 5-10-14-16-23 är fullt godkänt, även om Anders Södergren trots bra läge inte lyckades sätta pricken över i:et heller denna gång. Han hade säkert önskat betydligt tuffare backar.
Loppet blev dessutom väldigt chansartat, eftersom det genomfördes med fem varv på en trekilometersbana. Det innebar att många fick draghjälp ett eller ett par varv och att andra genomförde sina lopp på egen hand.
All heder dock åt arrangörerna, som lyckades genomföra tävlingen. Talesättet "man tager vad man haver" fick gälla den här gången. Alternativet var att inte hålla någon tävling alls. Eftersom slingan var tämligen platt ut ur och in i stadion, gynnades stakspecialisterna. Ingen tillfällighet att hitta en trio norska sprintspecialister på platserna 1-2-4.
Det här fenomenet var dock mer uttalat på herr- än på damsidan, där Marit Björgen visade sig från en mänskligare sida än normalt och där Virpi Kuitunen har åkt obegripligt fort två gånger i följd i världscupen.
Niklas Jonsson, den forne storåkaren i Piteås och landslagets dräkt, assisterade i TV-hytten och gav tillsammans med Jacob Hård bra service åt oss svenska tittare. Med herrar som åkte trekilometersslingan fem varv gav det karusellsnurr åt en produktion som räddades av att paret höll bra reda på alla mellantider som flimrade förbi.
För åskådarna på plats torde det ha varit helt obegripligt.
Nu fortsätter världscupen i franska La Clusaz under helgen. Den här gången gäller det årets första tävlingar med gemensam start på lördagen samt stafetter dagen därpå. Där kanske Lina Andersson kommer bättre till sin rätt med gemensam start på första sträckan.
I finska Vuokatti inleds dessutom Skandinaviska cupen med tävlingar både fredag, lördag och söndag. Så det blir ett späckat veckoslut. Tyvärr praktiskt taget utan nationella tävlingar här hemma.
Det råder inte bara brist på snö. Det är inte heller något överflöd av hugade arrangörer. Samtidigt som Ammarnäs i de västerbottniska fjällen rapporterar ett snödjup på 133 centimeter, har Tannbergsloppet i Lycksele inte alltför många mil österut tvingats köra ihop snö och inför sin tävling på lördag göra en slinga på drygt tre kilometer, sedan regn och värme reducerat det snötäcke som fanns tidigare.
Det ska hum-hum vara skidarrangör anno 2006.
Så jobbar vi med nyheter