En bild - två åkare - men 20 års skillnad

Sven-Erik vet vad han talar om. Under åren 1987-2000 arbetade han med just de här frågorna för svenska skidlandslaget. Själv tillhörde han södra länsdelens bästa åkare under 80-talet. Den utrustningen som användes då är hopplöst ute i dagens elitsammanhang. Det vet Sven-Erik med egen erfarenhet. - Tack vare utvecklingen, tar jag mig i dag lättare och snabbare fram på kortare sträckor än för 20 år sedan när jag lade av, säger Pajala. Allt har förändrats sedan mitten av 80-talet; skidor, stavar, pjäxor och valla. Skidor har genomgått största förvandlingen. - Som att gå från en standardbil till en sportbil, säger Pajala. - Det är mer känsla i åktekniken. 80-talets skidor var mer stela och "döda". <h3>Minskat i vikt och längd</h3>Borta är sedan länge träskidorna. - Fast dagens skidor innehåller faktiskt fortfarande trä men inte lika påtagligt som i mitten av 70-talet. Vad skidorna exakt består av är svårare att veta. Tillverkningsföretagen är förtegna av rädsla för kopiering. Klart är dagens skidor är betydligt lättare än tidigare. Snittvikten ligger runt ett kilo per sidpar i klassisk åkning, vilket är en minskning med 200 gram jämfört med tidigare. En liten skillnad kan tyckas, men i Vasaloppet som sträcker sig över nio mil blir det många kilon extra som ska förflyttas. Skidorna är inte bara lättare de är kortare också. - Ungefär fem till tio centimeter, för att det går att få väldigt bra glid ändå, berättar Pajala. Framförallt är det i fristil som tekniken varit betydelsefull då kontakten med snön är mer frekvent. - Det långa hårda spannet gör att man får en katapultkänsla i frånskjutet. Så var det inte med gamla utrustningen. Världseliten åker idag en kilometer på ungefär två minuter med de senaste skidmodellerna. Det är en halv minut (!) snabbare än i mitten av 80-talet. - Det är världens skillnad i skate beroende på att trycket på spannet mot snön sker under längre tid. <h3>Tidigare ett par - nu fyra</h3>Under 80-talet hade elitåkarna i princip ett favoritpar skidor som kunde användas till alla underlag. I dag använder proffsen fyra (!) olika sorters skidor. Ett par för temperaturer under fem minusgrader. Ett annat par för temperaturer mildare än fem grader. Det innehåller mer grafit som bättre stöter ifrån smutsen. En tredje så kallad wet-skida som är extra mjuk bak och fram. Vilket lämpar sig för blöt snö. Dessutom har de extrema tävlingsåkarna en specialskida, preparerad med silikon eller ett pulver, som nyttjas när det är nollgradigt i luften, då vallan riskerar att frysa. - Men den används nog i snitt bara en gång per år. Alla skidor som används av proffsen testas noga för att hitta de bästa. Totalt kan det röra sig om hundratals tester under en säsong! Till skidorna hör pjäxornas utveckling. - En enorm revolution. Förut var det som att ha en toffel på foten, nu är det som att trä på en strumpa som lägger sig tajt mot foten. Det ger en skön känsla och stabil kontroll i utskjutet. Då skidorna blivit kortare har stavarna gått åt andra hållet och blivit några centimeter längre. - Det behövs i klassisk stil då åkarna är starkare i överkroppen och stakar mer. <h3>Valla - en svår konst</h3>Numera är risken minimal att tappa en stav, då handremmen är ersatt med en handske som man trär in handen i. Dessutom är handtaget av kork vilket gör det såväl bekvämare som varmare. Till skidåkningen hör naturligtvis vallan. Vilket är en hel vetenskap i sig själv. De två sorterna är fäst- och glidvalla. Fästvallan används bara i klassisk åkning. För hård valla innebär bakhalt. Är det för mjukt vallat fastnar snön under skidorna. Enkelt kan tyckas - men icke! Vallarna ställs inför bekymret om det ska vara två eller tre lager glidvalla. Vilken sort fäst- och glidvallan ska vara. Vilket påverkas av luftfuktighet, snöns egenskaper och snötemperatur. Landslagen har flera teståkare som prövar olika vallor och skidor, ändå blir det fel ibland. - Men landslagen lyckas nog lika bra i sex av tio gånger. Sämre än de övriga vid två tillfällen och bättre än de övriga vid två tillfällen. Vallan är minst sagt värd sin viktig i guld. Den dyraste, ett cera-pulver, utgör det tredje lagret i glidvallan och kostar 1 000 kronor för 30 gram. Det räcker till tre-fyra par skidor. - Allt handlar om att minska friktionen. Parafin används än i dag men under 80-talet fanns det bara i tre sorter. Utvecklingen innebär en stor mångfald. Inte desto mindre är det viktigt att göra rätt. - Vallar du fel är du chanslös, det finns inga marginaler i världseliten. Inte bara vallan är viktig. - Strukturen på skidorna är minst lika avgörande. <h3>Maskin för nära 500 000</h3>Därför har svenska skidlandslaget alltid med sig en lastbil till VM och OS. Därinne ryms en maskin för närmare en halv miljon. Den kan ändra mönstrena på undersidan av skidorna, vilket ska minska friktionen. Ett rakt mönster passar bättre än exempelvis ett korsat mönster vid vissa förhållanden. Sedan var det här med stålkanter, metall i vallan och...Ja, det är mycket som hänt inom skidutrustningen på 20 år. Mycket av tekniken idag hämtas från flygforskningen. Det har gett stora resultat. - Förut var det unikt att åka tio kilometer på 28 minuter nu gör var och varannan motionär det, säger Sven-Erik Pajala som lade ner sin aktiva karriär för 20 år sedan, men som är snabbare idag (åtminstone på lättare sträckor). Det om något är ett bevis på utvecklingen inom skidsporten.

En bild - två åkare - men 20 års skillnad

UTRUSTNING. Mindre, lättare, snabbare. Utrustningens utveckling har verkligen revolutionerat längskidåkningen på bara tjugo år.- Det har blivit en extrem vetenskap, säger Sven-Erik Pajala, skidexpert.