Guld den här säsongen?
– Chansen finns men det blir tufft. Det är för tidigt att säga hur bra vi kommer att bli. Men det ser bra ut på papperet.
Fyra finaler
Emma spelade första SM-finalen säsongen 2005/06, då med Modo.
– Vi förlorade med 1–2 mot Mälarhöjden/Bredäng.
Sedan blev det tre finalförluster med Brynäs:
2009/10 mot Segeltorp, 0–6.
2010/11 mot Segeltorp, 1–2 efter förlängning.
2011/2012 mot Modo, 0–1.
– Förlusten efter förlängning mot Segeltorp sved förstås. Liksom 0–1 mot Modo, de gjorde mål på matchens enda utvisning, säger Eliasson.
Från Karesuando
Senaste säsongen spelade Brynäs fjärde raka finalen, förlust med 1–2 mot AIK.
Men då spelade Emma sin första säsong med MSSK Piteå.
– Det var nästan en lättnad att AIK vann, menar Emma. Det hade känts tungt om Brynäs tagit första guldet när jag lämnat klubben.
Emma Eliasson föddes i Karesuando 1989.
– Vi bodde där i sex år.
När Emma kom till Kiruna inleddes hennes hockeykarriär. Som sexåring började hon i Björnligan.
Sedan blev det spel i pojklag.
– Jag spelade med grabbar till J 18, berättar hon.
Upptäckt som ung
Som 14-åring upptäcktes hon i en regionserie för flicklänslag och hamnade i A-lag. Hon värvades till Modo som spelade i högsta damserien.
– Jag bodde kvar i Kiruna och tränade med juniorlaget. Sedan pendlade jag 70 mil till Ö-vik.
Långt till och med för en Kirunabo.
Efter två säsonger i Modo blev det Gävle och hockeygymnasiet. Emma spelade sex säsonger mot Brynäs och var alltså med och förlorade tre SM-finaler.
Ett härligt minne
Förra säsongen gick Eliasson till MSSK Piteå. Och ett av hennes bästa minnen är en match i LF Arena. Förlusten med Brynäs i en SM-semifinal.
– Det var en härlig match. 1600 på läktaren. Sedan vann vi två matcher på hemmaplan och gick till final.
Under första säsongen med MSSK Piteå gjorde Emma 25 poäng, 18 mål och 7 assist.
– Det är jag inte nöjd med. Men jag försökte att inte göra för enkla mål, då letade jag hellre ett pass.
Så ibland låter du bli att göra mål?
– Jo, jag prisar glädjen i hockeyn. Jag vill att målen ska vara snygga och då slår jag hellre ett öppnande pass än gör ett enkelt mål.
– Men i vinter ska jag nog brunka in lite fler puckar.
En siffra var i alla fall rekordstor.
– Utvisningar.
Rätt – 75 minuter.
– Jag drog på mig två matchstraff. Det första var inte mycket att säga om. Jag körde över Erika Holst. Tyvärr tog det ganska illa, hon kom aldrig tillbaka. Det andra var för snack borta mot Brynäs.
Vill du ha tacklingar i damhockeyn?
– Jag tycker det hör till. Dessutom kan man sända en signal till de övriga i laget genom att gå in och smälla på. Nu går det inte.
Klev framåt
Emma började som back. Hon var länge en av landslagets bästa backar. Men blev forward.
– Jag ville själv testa. Jag tycker att jag utnyttja mina styrkor, skridskoåkningen och kreativiteten, bättre som anfallare.
Under OS 2010 i Vancouver tog hon klivet från back till anfallare.
– Jag har inte ångrat mig en sekund, säger hon.
Men i senaste fyrnationsturneringen avslutade hon som back. Fast räkna med att hon blir forward under OS i Sotji.
Given i OS i Sotji
Eliasson är given i OS-laget. Det betyder också att hon finns med i SOK:s satsning vilket ger en viss ekonomisk ersättning.
– Men det är ingenting man kan leva på, säger Emma som under säsongen jobbar med reklam på MSSK:s kansli och sommarjobbar i gruvan hemma i Kiruna.
Där spelar hon också fotboll med division 2-laget Kiruna FF.
– Vi leder serien och har en jättechans att gå upp till division 1.
Fotboll eller hockey?
Den 21 september spelar Kiruna FF seriefinal borta mot Luleå DFC. Samma dag spelar MSSK Piteå premiär i Riksserien hemma mot AIK.
– Får se hur vi kan lösa det. Jag får hålla tummen för att vi säkrat seriesegern i fotbollen innan dess.
Emma spelar på mitten av mittfältet i fotboll och lever på styrkan och spelsinnet. Hon vill fortsätta att kombinerar sporterna.
Men hockeyn är nummer ett – där jagar hon sitt första SM-guld.