Emil var med och dömde finalen i J 18-VM i fjol. Han har också varit linjeman i OS-kval och B-VM, förutom massor av matcher i SHL.
– Men ingenting går att jämföra med junior-VM. Speciellt när det går i USA. Det kommer att vara 20 000 åskådare på läktaren i varje match.
En match kommer att vara speciell. USA och Kanada möts utomhus.
– Visst skulle det vara drömmen att få vara med på rinken. Jag funderade länge på om jag skulle packa ner varmare underställ. Men jag lät bli, berättar Yletyinen.
Orsak?
– Det kändes som om jag garderade mig för den matchen skulle jag inte få den, säger Emil med ett skratt.
Resan till turneringen var lång. Först från Luleå till Arlanda. Övernattning. Sedan morgonplanet till Frankfurt, byte för nästa tripp till New York, nytt byte för sista biten till Buffalo.
Under julafton var det möten och isträning och på juldagen fotografering för ackreditering.
– Innan jag åkte hade jag ingen aning om vilka matcher jag ska döma. Det får vi veta på plats. Från Sverige är det jag och en huvuddomare som är med. Men det är inte alls säkert vi dömer tillsammans.
– Jag känner minst hälften av domarna från mina tidigare internationella uppdrag, förklarar Emil.
Hur är formen?
– Bättre än någonsin. Sedan slutet av oktober har jag gått ner nio kilo. Jag har tränat stenhårt för att komma bra förberedd.
Men drömuppdraget har en baksida.
– Jag var ju tvungen att lämna familjen under jul och nyår. Det känns förstås oerhört tungt i hjärtat. Jag har haft ångest i en vecka. Men jag kunde inte tacka nej till ett så ärofyllt och hedrande uppdrag.
– Helst hade jag förstås tagit med mig familjen och släkten till USA.
Emil åker inte till junior-VM för att bli rik.
– Nej, jag hade tjänat bättre om jag tagit ett vanligt jobb under helgerna. Vi har mat, husrum, fickpengar och matcharvode. Men det är inga fantasisummor. Det här gör man inte för pengarna.
Du dömer ofta med Jan Sandström, som också är från Rosvik – han fick inte chansen?
– Nej, han får vara hundvakt till min hund i stället (ha,ha), säger Emil. Men Janne är min stora förebild som domare.
I junior-VM kan det bli heta matcher.
– Jag vet det och jag känner mig förberedd, säger Emil.
Drömmen är förstås att få döma finalen eller matchen om bronset.
– Under J 18-VM satt jag bredvid en duktig amerikansk linjedomare när Sverige mötte USA i semifinalen. USA vann med 4–3 efter förlängning, då försvann hans chans att döma finalen. Jag fick den istället, berättar Emil Yletyinen.
Sveriges olycka blev Emils lycka den gången.
Återstår att se hur långt domaren från Rosvik når den här gången.