I oktober flyttade Wilma Marklund från Tyskland för att fortsätta sin satsning på ridsporten i Belgien.
Ibland saknar hon familjen och vännerna hemma i Piteå, men i det stora hela trivs hon bra där hon är. I alla fall gjorde hon det tills coronaviruset bröt ut och Liège förvandlades till en spökstad.
– Jag är bara på gården där vi bor och har stallet. Enda gångerna jag åker iväg någonstans är om jag måste till mataffären, och det är väl nästan det enda stället som folk ens får åka till, berättar Wilma som bor i en liten by väster om staden.
När PT ringer upp Wilma Marklund är det torsdag kväll. En av sina utflykter till matvarubutiken har hon gjort tidigare samma dag.
– Första gången jag åkte stod vakter utanför och de släppte bara in ett visst antal kunder. Nu är det helt tomt på gatorna, det är inga människor ute. Man märker verkligen av det.
Förutom Wilma Marklund bor fyra familjer på hästgården utspridda i några olika lägenheter. Genom dem får hon också information från myndigheterna.
– De i stallet som pratar franska brukar uppdatera oss andra litegrann hur läget ser ut.
Till följd av viruset har nästintill all sport runtom i världen ställts in. Ridsporten är inget undantag.
– De första nationshoppningarna skulle dragit igång nu med lagtävlingar, men av dem blir ju inget. Och i maj skulle jag åkt på en tävling som jag nyss fick veta blir inställd, säger Wilma Marklund och fortsätter:
– Nu hoppas jag bara att EM i Portugal blir av i juli. Det är ju det man har tränat för, men man vet ju inte vad som händer. Det är bara vänta och se ...
Kanske dröjer det länge innan tävlingssäsongen kommer igång, men hästarna måste ju ändå tas om hand och med på äventyret finns både Carlegero och Django.
– Vi tränar på som vanligt, berättar Wilma Marklund.
På gården finns även Henk Nooren – en av världens bästa tränare.
– Det var ju på grund av honom jag kom hit för att träna, men han har rest bort väldigt mycket under tiden jag varit här. Det kan han ju inte nu, så nu får jag träna med honom mycket mer och det får jag väl se som något positivt i det hela, säger Wilma Marklund och avslutar:
– Medan det inte är några tävlingar finns mer tid att träna extra på sina svagheter, både sina egna och hästarnas. När det är dags att komma ut på banan igen kommer förhoppningsvis allting att sitta.