Tre kriterier spelar in för att avgöra vem som har varit bäst:
Hur bra har spelaren varit.
Hur många matcher spelaren har gjort.
Spelarens betydelse för Piteå IF i allsvenskan under de här åren.
12) Pauline Hammarlund -1994, anfallare, 41 matcher 2014-2015
Gjorde mål i debuten för PIF. Sedan inte något på hela första säsongen. Då en yttermittfältare som saknade lite snabbhet och teknik. Enorm utveckling som forward säsong två. Bästa svenska allsvenska målskytt med 16 mål, snabbare, större självförtroende och teknik. Riktigt hög allsvensk klass.
11) Sofie Persson -1987, mittfältare, 43 matcher, 2013-2014
Lagkapten och en pålitlig spelare som underordnade sig laget. Jobbade alltid hårt, bra passningsspel, spelsinne och taktiskt kunnande. Fick inte ut allt offensivt i PIF.
10) Hanna Pettersson -1987, anfallare, 78 matcher, 2012-2017
Hänsynslös i sin spelstil. Ett kraftpaket som drog av korsbandet två gånger men kom tillbaka. Viktig med sin karaktär och tuffhet. Tio mål och nära landslaget när hon var som bäst. Hade varit ännu bättre utan de svåra skadorna. Men mycket betydelsefull.
9) Julia Karlernäs -1993, mittfältare, 44 matcher, 2017-
Delvis vänstermittfältare och utanför startelvan säsong ett. Den andra fick Karlernäs ut maximalt av sin kapacitet. Stundtals enorm i närkamperna och huvudspelet. Stor tvåvägsspelare. Hela elva mål är rekord för en mittfältare från Piteå. Mycket bra på att följa upp på andravågen. Passningsspelet inte det bästa vi har sett en PIF-mittfältare prestera, men en hög plats här är självklart.
8) Ellen Löfqvist -1997, mittfältare, 55 matcher 2016-
En mycket viktig kugge i Piteås guldlag. Spelade varenda minut. Bara det ger en högplats på listan. Expert på att täcka ytor och vinna boll. Stenhård i kroppen och mycket betydelsefull för Piteås typ av fotboll. Välskolad taktiskt. Kan ta offensiva initiativ, men det mer kreativa spelet med boll kan lyfta ytterligare något snäpp. Otroligt nog bara en varning senaste två säsongerna. Bra nog för A-landslaget.
7) Lena Blomkvist -1990, back, 142 matcher 2009-
Har spelat samtliga säsonger i högsta serien, även om en förstördes av skada. Ständigt aktuell för startelvan, men inte alltid där. Har utvecklat alla delar i sitt spel och varit en bra allsvensk back under många år. Allround, löpstark och lojal. Med på hela resan från nedflyttning till medaljer och SM-guld. Inte topp tio i spelarkvalité, men sett till mängden matcher hamnar hon högt upp ändå.
6) Emelie Lövgren -1990, back, 144 matcher, 2009, 2011-
Granit. Hårdare än de hårda. Tuffare än de tuffa. Lövgren har alltid varit hänsynslös mot både sig själv och motståndare. Kliver fram stenhårt och bra. Har haft lite svårare när löpningar kommer bakom ryggen och i tekniken och uppspelen, men har utvecklats något även där. Mittbacken har haft någon svag säsong, men desto fler starka. Numera bara stabila säsonger utan att nå landslagsnivå. Borta en säsong med korsbandsskada. Älskar att träna och driva på laget. Har en viktig funktion där.
Fotnot: Sista listan presenteras 1 april.