Ronny Stenberg kom in som ledare i Munksunds damhockey 2006, i det läget hade länssatsningen Team Norr precis lagts ned.
– Det sprack efter ett år, flera spelare försvann och vi fick börja om från början, minns Ronny.
Det blev en nysatsning som sakta men säkert började ge frukt.
– Våren 2009 kvalade vi till den högsta serien men lyckades inte ta oss upp.
Samma sak året därpå då Munksund var ytterst nära att kvala sig upp. Allt stöp i en dramatisk sudden death-match nere mot Ormsta.
– Det var bittert, minns Ronny Stenberg.
– Men senare under sommaren fick vi en gratisplats då Hanhals hoppade av.
Stenberg övertalade Roland Backlund att komma tillbaka som tränare.
– Jag ringde och tjatade varje dag så till slut kunde han inte säga nej längre, säger Ronny och skrattar.
Så i september 2010 gjorde Munksund sin första match i riksserien, landets högsta liga. Och premiären slutade med en historisk straffseger mot de regerande mästarna Segeltorp.
Säsongen slutade med att Munksund fick kvala sig kvar, en enkel uppgift mot Lindlöven.
– Backlund gjorde ett storverk med tanke på det material vi hade, säger Stenberg.
Året därpå, våren 2012, tog sig Munksund sensationellt till semifinal. Rebecca Stenberg (Ronnys dotter) och Astrid Lilja var lagets stora stjärnor tillsammans med målvakten Sara Sundqvist.
– Jag minns att Sara var fantastiskt bra, utan henne hade vi aldrig gått så långt.
Semifinalen mot Brynäs (seger 3–1) lockade hela 1618 åskådare till LF Arena – nytt publikrekord i svensk damhockey.
Munksund fortsatte att ta sig till slutspel. 2013 kvartsfinal, 2014 seminal och 2015 kvartsfinal.
Men det var sommaren 2014 som många i klubben började inse att resan, åtminstone i denna form, började gå mot sitt slut.
– Huvudföreningen tillätt oss att backa ekonomiskt under flera år. Men nu var årets förlust 250 000 kronor och det pekade mot ytterligare 250 000 för säsongen därpå. En halv miljon var väldigt mycket pengar för oss, säger Ronny som hade en tuff uppgift att jaga sponsorer under många år.
Förslaget kom att Munksund skulle vända sig till elitklubbarna i norr och syd för att söka samarbete.
Första kontakten togs med Skellefteå AIK – som inte nappade.
7 november 2014 ringde Ronny Stenberg upp Fredrik Glader.
– Glader satt i bussen på väg att se en match i Finland med herrlaget. Luleås ordförande Curt Johansson satt bredvid honom. Vi bestämde att träffas och dagen efter hade vi vårt första möte.
Munksund hade en kravlista på olika saker som var viktigt om det skulle bli ett övertagande.
– Luleå Hockey var väldigt tillmötesgående, de gick med på allt... och lite till.
Munksund fick ekonomisk ersättning, ett så kallat omställningsbidrag, och dessutom får föreningen ett årligt bidrag av Luleå för att fortsätta sin verksamhet på flicksidan.
– I avtalet som skrevs på i februari 2015 var vi även överens om att minst sex matcher per år ska spelas i LF Arena eftersom många spelare kommer från Piteå och det var här grunden lades för allt.
Så det blir så även nästa säsong?
– Ja, så länge som MSSK klarar av att arrangera matcher i Piteå fortsätter det enligt avtal. Och tjejerna i laget tycker det är roligt att spela där.
Luleå/MSSK:s guldhjältar kommer alltså att visa upp sig och spela matcher i Piteå även nästa vinter.
Och namnet Luleå/MSSK?
– Det blir kvar, alla i Luleå är noga med att betona att även MSSK ska finnas med i klubbnamnet.