Cailin Michie gillar den svenska maten... och ser fram emot att äta både palt och surströmming.
För Cailin Michie var det ett stort steg att flytta till Piteå. Hon är född och uppvuxen i skotska huvudstaden Edinburgh. Nu är det första gången hon har lämnat familjen.
Hur fick du och Piteå IF kontakt?
– I början av 2019 var Piteå på läger i Skottland och då möttes vi i en träningsmatch. I slutet av året hörde de av sig och jag åkte upp hit i början av december.
Den mörka vintern avskräckte inte Cailin.
– Nej, det var mysigt med julbelysningen och det kändes som om staden och laget kunde erbjuda allt jag behövde. Jag blev imponerad av upplägget och filosofin och visste att jag skulle bli väl omhändertagen. Jag funderade en vecka och kom fram till att det var en möjlighet som var för bra för att tacka nej till.
Vad tyckte dina föräldrar?
– De tyckte det var bra för mig att prova... men mamma låtsades nog att hon var mer supportande än hon var, hon visste ju att hon skulle sakna mig. Men de har klarat sig okej hittills, ler Cailin.
Har de hälsat på?
– Ja i februari, de ville komma hit och se varför jag pratade om så mycket snö hela tiden...
I Skottland spelade hon med klubben Hibernian LFC och vann inte mindre än fem cuptitlar. Den senaste ifjol avgjorde Cailin Michie i straffläggningen.
– Som back är det inte ofta man får chansen att göra mål, nu fick jag slå den fjärde straffen som avgjorde finalen och det är jag förstås stolt för. Det är nog mitt största ögonblick inom fotbollen hittills.
En hel del skiljer mellan svensk och skotsk fotboll.
– Lite frustrerande är att det bara är två-tre bra lag i skotska ligan. Damfotbollen har blivit mer populär men vi har ändå mindre än 50 åskådare på våra matcher. Fast om det är en cupfinal eller Champions League kan det plötsligt vara 3 000, berättar Cailin och fortsätter:
– Vi tränar nog lika mycket som här men träningarna är annorlunda, inte alls lika intensiva, och en annan skillnad är att vi ofta byter om i bilen på parkeringen och åker hem direkt efter träningarna. Så jag har spenderat mer tid med laget här i Piteå än jag gjorde med laget under åren i Skottland.
Det är som sagt ovanligt många nya spelare i årets upplaga av Piteå IF som snart inleder klubbens elfte säsong i damallsvenskan.
– Det har blivit så att vi är ett stöd och nätverk för varandra. Vi äter, spelar och shoppar tillsammans. Det känns jättebra, jag trodde faktiskt att jag skulle sakna hemmet mer än jag gör.
Cailin Michie ser fram emot lördagens premiär i damallsvenskan.
Cailin Michie har en liten koppling till Sverige.
– Jag har kusiner i Malmö, min faster gifte sig med en svensk man för 35 år sedan. Och vi har hälsat på där några gånger
Det finns förstås en hel del som skiljer Sverige och Skottland.
– Det känns som om Piteå är en stad som är redo för alla väder, och ni kan grilla även om det är snö ute och ni tar chansen att gå ut i solen så ofta som det går. Maten håller bättre kvalitet här, i Skottland äter man mackor till lunch (mealdeals), men här är det ordentliga luncher. Fast banan i tacos har jag aldrig smakat förr, säger hon och skrattar.
– Det enda jag saknar från Skottland är ett speciellt chokladägg vi har till påsk, men min agent skickade faktiskt en låda till mig...
Uppfattningen om svenska folket har hon också fått ändra.
– Det sägs att svenskar är "standoffish" (svårflörtade/reserverade) men alla här har varit välkomnande och alla är så bra på engelska språket också, det hjälper förstås till.
Cailin Michie är redo för avspark i seriespelet efter många träningsmatcher.
Seriepremiären närmar sig, på lördag är det avspark. Och Cailie Michie trivs förstås även på fotbollsplanen.
– Här i Piteå pratar man både om att utvecklas som spelare och få ett bra resultat. Det är viktigt med båda delarna men man kan inte gå in för att vinna till varje pris som helst. Man måste utveckla spelare också. Så det här är en väldigt bra miljö för mig, både individuellt och i laget.
Beskriv dig själv som spelare.
– Jag känner mig stark med båda fötterna, det hjälper mig att hitta olika alternativ och variera mitt spel. Jag kan leverera passningar även under pressade situationer och jag tycker om att ta nya ytor och följa med i anfallsspelet.
Vilket personligt mål har du i år?
– Att få så mycket speltid som möjligt och att utvecklas så mycket som möjligt i en tävlingsinriktad miljö. Sedan håller jag alltid ett öga på vad som händer i det skotska landslaget, jag har spelat i ungdomslandslag upp till 19 år men inte som senior.