Axel, som varit skidåkare i Strömnäs, hade aldrig sprungit vare sig hel- eller halvmara innan han ställde sig på startlinjen i Nikkaluokta. Kent Sjölund är en mera erfaren ultralöpare.
För tung ryggsäck
Löparna fick bära all utrustning med sig, bland annat energidryck, vilket i Axels fall innebar en ryggsäck som vägde 4,2 kilo.- Så här i efterhand kan jag konstatera att jag bar med mig en del onödigheter. Vikten hade nog kunnat reduceras till hälften, säger Axel.
Axels målsättning var att klara loppet på ett dygn, alltså 24 timmar.
- Men under loppets gång ändrades målsättningen. Inför näst sista etappen började jag och Kent att sikta mot att nå målet inom 15 timmar, säger Axel.
Tog helt slut
Kent och Axel följdes åt under hela loppet och planerade också att gå i mål samtidigt.- Vi pratade väl inte så mycket, men peppade varandra hela tiden. Kent har gjort sådana här lopp tidigare och hans erfarenhet hjälpte även mig mycket, säger Axel.
Men när bara återstod 1,5 kilometer innan målet i Abisko tog Axels krafter helt slut.
- Jag hade slarvat med energiintaget på sista etappen och det tog verkligen stopp. Jag fick problem med både synen och balansen och plågades också av skavsår. Så jag övertalade Kent att springa vidare och stapplade i mål på egen hand, säger Axel.
- Under skidåkartiden var jag med om att "gå i väggen" några gånger, men det här var riktigt grymt. Jag kunde knappt röra mig framåt.
Trea och fyra
På den korta sträckan som återstod hann Kent nå målet sex minuter före Axel.15.07 timmar (Kent) respektive 15.13 (Axel) blev deras tider i mål och det räckte till en tredje- respektive fjärde plats i tävlingen med över ett tusen (!) startande. Starkt jobbat!
Ställer du upp nästa år igen, Axel?
- Under slutet av loppet kändes det definitivt inte så. Men redan dagen efter hade de positiva intrycken återvänt. Jag skulle gärna göra om det, men nästa år går det knappast eftersom jag rycker in i lumpen efter årsskiftet, slutar Axel.