Fotbollen har alltid varit en central punkt i hennes liv.
Vi träffar Astrid i båthamnen under en varm och solig dag. Annat var det när Astrid Larsson var uppe och hälsade på i Piteå första gången i vintras.
– Vi satt i ett möte, jag tittade ut genom fönstret och det var halvtvå och redan mörkt. Jag tänkte "vad har jag gett mig in på", säger hon och skrattar.
Astrid Larsson föddes i Karlskrona innan familjen flyttade till Tyresö i Stockholm.
– Jag var bara fyra år då vi flyttade från Blekinge men jag har kvar lite av min dialekt därifrån, säger hon.
Astrid Larsson var bara 14 år då hon fick chansen att göra ett inhopp i allsvenskan med Tyresö då Marta – världens bästa spelare – var där.
– Det var såklart väldigt kul att vara så ung och få chansen. Först stod man på läktaren och kollade då Marta och laget tränade, det var häftigt att få se det man drömde om då så nära, inom räckhåll. Och även lära känna dem som människor.
Var du duktig redan från unga år?
– Jag har alltid varit väldigt driven, en av de som har velat mest, och lagkapten i mitt flicklag.
Astrid Larsson spelade med Älta i elitettan 2015-2016 innan hon fick anbud från allsvenska Hammarby 2017. Det blev två säsonger i allsvenskan och en i elitettan. I höstas var laget ytterst nära att gå upp men föll efter en rysare.
– Vi ville så gärna gå upp tillsammans i Hammarby och det var supernära. Riktigt tufft förlora sista avgörande matchen.
Men Astrid ville tillbaka till allsvenskan – även utan Hammarby.
– Jag började ganska tidigt se mig om efter andra alternativ.
Då hörde Piteå IF av sig. Vilket ledde till det mörka vintermötet med tränaren Stellan Carlsson och Leif Strandh.
Men Astrid tog chansen – skrev på för PIF och flyttade upp till Piteå 11 januari.
– Att det var mörkt och snöigt här tänkte jag ändå inte så mycket på utan mer att det är så himla långt till Piteå, säger Astrid och fortsätter:
– Jag har alltid bott hemma och haft en stor familj kring mig. Jag har ju fem syskon. Det blev en väldigt stor omställning att flytta hemifrån och så långt till en tyst lägenhet när man är van att ha folk runt omkring sig hela tiden.
Hur har det gått då?
– Det har faktiskt gått bra. Jag har haft besök hemifrån, det har varit mysigt. Och när det är tyst i lägenheten sätter jag på tv:n för att det ska låta, säger Astrid och skrattar igen.
Astrid Larsson, en av åtta nya spelare i årets Piteå IF.
Spelar syskonen fotboll?
– Alla har spelat men nu har de slutat, säger Astrid som är näst äldst i syskonskaran.
Hon hann göra ett starkt intryck på matcherna för sin nya klubb innan corona satte stopp för matchandet.
– Det gick bra både för mig och laget. Det kändes väldigt surt för oss alla ställdes in. Men det känns som vi har nåt riktigt bra på gång, nu är vi väldigt sugna att komma igång se var vi står.
Dina styrkor som fotbollsspelare?
– Främsta styrka är min snabbhet och mitt målskytte. Jag ska försöka utnyttja det så bra jag kan. Det känns bra möjligheter att utvecklas och samtidigt kunna bidra.
Vilket personligt mål har du i år?
– Det blir min tredje säsong i allsvenskan och för egen del vill jag ta kliv framåt och prestera så bra jag kan i varje match.
Och hur långt räcker laget till?
– Svårt säga... jättespännande se var vi står. Men vi går in för att vinna varje match och ta varje match för sig.
"Det tar fem minuter att cykla vart än man ska. Det uppskattar jag", säger Astrid Larsson.
Hur ser man som motståndare på Piteå IF?
– Som ett hårt arbetande lag som aldrig ger upp, alltid en svår nöt att knäcka. Det känns jättekul att få var en del av det och bygga vidare och allt nytt som vi fört in, säger Astrid som är en av hela åtta nya spelare i årets PIF.
Hur har försäsongen varit?
– Stellan (Carlsson) och Annelie (Andersén) är jätteduktiga tränare. Allt runt omkring har varit jättebra. Det är en bra organisation och laget är jättebra där alla är välkomnande. Det är lätt att hänga med alla och komma ihop som grupp. Det är en fördel med en mindre stad.
Idag kan Astrid uppskatta omställningen från storstad till småstad.
– Det är jättehärligt komma ut i naturen och skärgården, mysigt att Piteå är en sån fin kuststad. Men närheten till allt är jätteskönt, vardagen blir en helt annan då det tar fem minuter att cykla var än man ska. Det uppskattar jag.
Men Piteå Summer Games och PDOL får hon inte uppleva i sommar.
– Nä det var ju synd, alla pratade om det i vintras när det kändes lite dött... men vi får väl se,. Det kanske blir nästa sommar istället.