Andraplatser som gav totalt motsatta känslor

När Lina Andersson förra året vann VM-silver i Oberstdorf, så upplevde hon det som en seger. När hon på nytt blev tvåa på samma bana i går, misstänker jag att hon kände sig lite besviken. Åtminstone till dess hon kunde konstatera att det nu är Lina Anderssons namn som ståtar högst upp i världscupens totala sprintlista.

Det är väl knappast troligt att Lina finns kvar där när säsongen ska summeras. Av de fyra sprintlopp som återstår i världscupen går nämligen bara ett med klassisk åkteknik. Och Marit Björgen kanske har en och annan replik att svara med vad det lider.

Men det spelar mindre roll. Linas lopp i går säkrade definitivt, om hon inte blir sjuk här framöver, ena platsen i den olympiska lagsprinten. Vem hon får som sällskap, Emelie Öhrstig eller Anna Dahlberg, vet bara Inge Bråten och hans rådgivare i skidförbundets ledarstab.

För både Emelie och Anna, liksom för övrigt även för Björn Lind, blev det platt fall i den gamla VM-banan. Dessförinnan hade dock inte minst Emelie hunnit visa näst intill VM-form.

Hennes formkurva stiger för varje lopp och om uppladdningen på hög höjd fungerar lika perfekt som i fjol, kanske hon hittar något av det sting som fanns för ett år sedan.

Och då blir det ett rent klubblag från Piteå Elit som åker den olympiska lagsprinten i Pragelato.

Om förra sprinten i världscupen, den i Otepää, blev en formidabel svensk uppvisning så gick gårdagen till Norge. Trots att både Tor Arne Hetland och Marit Björgen saknades knep Norge fyra av de sex pallplaceringarna i Oberstdorf. På de två återstående stod Lina Andersson och Vassili Rotchev, världsmästare i fjol.

Det är med andra ord inte bara att åka ned till de olympiska spelen och hämta hem medaljer för de svenska sprintåkarna.

Hela tiden kommer det dessutom nya namn, exempelvis ett par amerikaner på herrsidan. Och bland damerna norska Ella Gjömle, som visat fin form på sistone. Hon blev för några dagar sedan tvåa i norska mästerskapet efter Marit Björgen. Det skedde i fri åkteknik, nu vann hon sin första seger i världscupen med hjälp av klassisk teknik. Hon är med andra ord självskriven i det norska sprintlaget. Fast om hon får komplettera Marit Björgen i lagsprinten är inte självskrivet. Långt ifrån, trots vinsten i går. Hilde G Pedersen vill säkert, lika hett som Anna Dahlberg bland de våra, ha ett ord med i laget.

Alla som spytt galla över de svenska distansåkarna den här säsongen fick måhända en tankeställare i lördags. Det kanske ordnar sig till slut även på den fronten. Anders Södergren har visserligen svårt att få till det i en spurt man mot man.

Men han är definitivt en tänkbar medaljör i Pragelato. På mer än en sträcka dessutom.

Och Mathias Fredriksson har hela tiden förklarat att han inte spiller onödigt krut på världscupen utan att det är OS som gäller för hela hans tränings- och tävlingsuppläggning.

Gryende takter visade även Jörgen Brink, så vem vet; kanske får vi se honom som slutman i den svenska stafettkvartetten?!

Kommande helg gör världscupen ett sista stopp innan det blir paus för OS. Nu handlar det om farttester i Davos, sprint i fri teknik samt 10 respektive 15 km klassisk teknik. Det innebär exakt samma distanser och åksätt som i OS knappt två veckor senare, så de här två dagarna får stark prägel av slutliga uttagningar inför de loppen.