När PT pratar med Andrea Norheim per telefon befinner hon sig i Oslo för en samling med juniorlandslaget. Landslagsspel var helt otänkbart för kvinnor 1938.
Tiderna har förändrats och Norheim tillhör landets mest lovande fotbollsjuniorer.
– Jag hoppas ju snart få komma till A-landslaget och spela med dem också, berättar Andrea.
– Ett långsiktigt mål är också att få spela OS i Tokyo 2020. Det är landslagsmålet jag jobbar mot.
Det är drygt 26 månader kvar tills dess att de olympiska spelen invigs.
Alltså har Andrea Norheim, som nu är 19 år, fortfarande en del tid på sig att utvecklas.
Nu har hon kommit till Piteå för att ta nästa steg i karriären.
– Flytten hit har gått jättebra. Jag gillar Piteå. Jag kommer från en mindre ort utanför Stavanger som är mindre än Piteå, så det går bra.
Det går bra när PT intervjuar Andrea, fast vi får hjälpas åt att hitta orden ibland.
Finns det andra som sagt att din norska är svår att förstå?
– Ja, jag får höra det hela tiden från spelarna i laget. Jag tror att jag har lite svår dialekt, så de tycker nog det är lite svårt att förstå mig.
Brukar June Pedersen översätta?
– Nej, det går ändå bra. Det är inte ett så stort problem, skrattar Andrea.
Piteå IF:s två norskor befinner sig i två helt olika perioder av sina karriärer.
June Pedersen är 33 år, har spelat i klubben i nästan tio år, och har massor av rutin från damallsvenskan.
En bra förebild för junioren Norheim.
– Det är härligt att ha en norska i laget som kan hjälpa mig om jag får problem och som jag kan prata lite norska med, säger hon.
Tidigare har Andrea Norheim även ägnat sig åt handboll och friidrott. Men fotboll var alltid hennes favoritsport.
I fotboll är det inte ovanligt att flickor spelar i pojklag, men faktum är att Norheim gjorde det ända upp till 15 års ålder.
Det var först 2004 – när hon lämnade moderklubben Bryne och började spela för Klepp – som hon hamnade i ett renodlat tjejlag.
Men att spela med killar fungerade jättebra menar hon. Lagkompisarna behandlade henne väl och hon tycker inte att hon utsattes för fördomar.
– Nej, inte på det sättet. Det hände väl typ någon gång att motståndarna sa att jag inte borde vara med för att jag är tjej, men när matchen väl hade kommit igång sa de inget mer.
Vintern 2016 skrev Norheim på för sin första utlandsklubb – stjärnspäckade Lyon.
– En jättestor klubb som håller en väldigt professionell och hög nivå. Det var en stor erfarenhet att spela i Lyon.
Pratar du franska?
– Ja, det gör jag. De pratar ju inte så mycket engelska i Franrike, så jag blev tvungen att lära mig franska.
Att lämna storklubben blev ändå ett naturligt val.
– Jag ville ha mer speltid, förklarar Andrea Norheim.
Valet föll alltså på Piteå IF.
Hon gillar att resa och familjen äger ett hus i Portugal. Men någon större koppling till Sverige har hon inte sedan tidigare.
– Jag tror bara att jag hade varit i Sverige två gånger i mitt liv innan, och båda gångerna var med landslaget.
Nu kan Norheim se fram emot en hel säsong i Piteå.
Trots sin ringa ålder har hon värvats till klubben för att tillföra offensiv spets.
Hon beskriver sig själv som en spelare med bra överblick och en bred avslutningsreportear.
– Min förhoppning på mig själv att jag ska vara en viktig spelare för laget och bidra med mål.
Trots tre raka år med medalj är förväntningarna utifrån inte direkt skyhöga på Piteå IF. Bland de flesta konkurrenterna tippas laget utanför tabelltoppen.
Å andra sidan har klubben genom åren visat att man kan förvalta unga talanger. Med rätt utveckling på ett par spelare, till exempel Andrea Norheim, får motståndarna kanske snabbt omvärdera Piteå.
– Jag hoppas ju att vi kan vinna många matcher och vi kan vara ett av lagen som kämpar i toppen, säger Norheim.
– Motståndarna ska tycka det är tufft att komma till Piteå och spela match.