Herrstafetten kördes den 23:e januari 1999. Efter några härliga vinterdagar kom kylan och lade sig som ett täcke över Vallsberget.
Men under stafetten var det ingen som huttrade. Den stora dramatiken värmde, i alla fall för de som höll på Piteå SGIF.
Nästan 15 000 närmare bestämt.
– Det var en fantastisk stämning har det berättas för mig. Jag märkte faktiskt inte alla som skrek och tjoade. Jag var så upptagen med att hålla Per Elofsson bakom mig, berättade Lindgren några år senare.
Piteå SGIF var storfavoriter tillsammans med IFK Umeå.
Alla talade om ett efterlängtat guld för Piteå SGIF nu när århundradets sista mästerskapsvecka avgjordes på hemmaplan.
– Vi visste att det här var den stora chansen. Efter fyra raka silver längtade vi efter den stora fullträffen, berättade Urban Lindgren för PT 2005.
Det började så där. Magnus Ingesson kämpade och slet på startsträckan, men vid växlingen låg Piteå SGIF fyra – 43 sekunder efter IFK Umeå.
– En liten missräkning. Vi hade räknat med att ligga nära Umeå, allra helst före.
Efter andra sträckan tändes guldhoppet. Niklas Jonsson öste på för fullt, passerade lagen framför och fortsatte att ge Urban viktiga sekunder.
Det blev noga räknat 44 sekunder.
Sen var det dags för den stora jakten. Per Elofsson mot Urban Lindgren.
En svensk stafettklassiker.
– Innerst inne anade jag att Per så småningom skulle komma stormande. Sen gällde det bara att hålla sig kall och ha ögon i nacken.
På det andra varvet kom Elofsson – inne på Vallsberget. Storpubliken kunde följa hela dramat.
Vid den näst sista viadukten gjorde Elofsson ett försök.
– Han bytte spår, men jag var med och bytte också. Då visste jag att det skulle avgöras på upploppet, berättade Urban.
Men det blev aldrig någon riktig kamp.
– Jag kände ganska snabbt att jag hade greppet. Det var en helt fantastisk känsla. Tänk att fixa första stafettguldet på hemmaplan.
En av Urban Lindgrens absoluta höjdpunkter som skidåkare.
Men det finns givetvis andra höjdare.
– Stafettsilvret i VM i Lahtis 2001 är förstås en minnesvärd merit.
Ett lag som förutom Urban bestod av Mathias Fredriksson, Magnus Ingesson och Per Elofsson.
Urban Lindgren fick också vara med om ett OS – 2002 i Salt Lake City.
– Men det var inget att minnas resultatmässigt för min del, sa Urban Lindgren.