0-0 var ett uselt resultat
När Piteå tågade av planen efter den sista vårmatchen mot Sävast försökte jag lite snällt påpeka att här fanns ingen plats för sommarvila. Efter en period mellan februari och juni som stavats till ett enda ord - skador - fanns bara plats för rehab, stenhård träning, gallring av trupp och jakt på nyförvärv. Alltså arbete, arbete och åter arbete för varenda sektionsmedlem, spelare och tränare som värnar om ortens fotboll.
0-0 mot Sävast var ett uselt resultat. I alla fall sett till vad nykomlingen presterat i sina tidigare bortamatcher. Sävast har tagit en enda pinne tidigare och petat in en enda boll. Det hade absolut varit möjligt att mobilisera ett PIF-gäng som sprungit ut och räddat klubben på svensk fotbolls fjärde trappsteg i seriesystemet. För ortens fotboll, i det stora hela, är det tragiskt att se ett halvdussin spelare som skulle tillföra PIF och Infjärden massor springa omkring bland allt tjongande i gärsgårdsgäng. Anders Åhlund och gamle Leif Strandh i Oslagbar, Jörgen Berggren, Mattias Nilsson, Tomas Lundmark och Peter Wiklund i Hemmingsmark.
Vi som var med och lirade på den tiden när södra länsdelen hade sju, åtta jämna lag som slog varandra huller om buller i division 4 södra kust vet att det kan ta tio till femton år innan något lag orkar nosa på toppen av tvåan eller division 1 igen. Att ta sig till den nivå där Piteå var 1997, alltså steget under allsvenskan, kommer knappast att inträffa under överskådlig framtid.
Det är nog inte heller dit man ska sikta. Däremot borde det vara fullt möjligt att en ort av Piteås storlek att ställa in siktet mot den serie där Boden spelar idag, alltså det tredje steget i seriepyramiden. Det borde också vara möjligt för en ort av Piteås storlek att A-laget i en av klubbarna vore något att sträva efter för de unga talangerna på vägen mot högre mål i karriären.
Ifjol kunde Piteå klara sig kvar på två viktiga segrar under hösten. En mot Umeå och en mot Gimonäs. I år räcker knappast två fullpoängare och enklare lag än Sävast igår finns nog inte på menyn framöver. Embryo till hopp kunde dock skönjas igår. Palle Johansson blir förstås bättre och talangen Andreas Lindahl är onekligen på G.
Luleå Hockey gjorde sitt första pass på is för ett par dagar sedan. Skellefteå väntar med sitt stora happening till kommande måndag då för övrigt även Piteå Hockey åker ut till sitt första på Kvarnvallen.
Luleå sneglar högt den här gången. Att poängkungen Jonas Nordquist försvann till NHL och att Stanley Cup-vinnaren Niklas Wallin blev kvar i Carolina ytterligare fyra år var förstås missräkningar. Wallins välförtjänta drömkontrakt är ett stycke norrbottnisk hockeyhistoria.
Luleås förvärv är sammantaget avsevärt starkare än de klubben tappat och fortfarande sitter man med en stor klump is i magen och väntar på en back och en forward från NHL. Där finns spelare i åldersintervallet 27-30 år som inte är nöjd med sina erbjudna tvåvägskontrakt. Spelare som gärna kan tänka sig ett par säsonger under Lener i Luleå. Det norrbottniska bygget blir oerhört intressant i slutändan.
Till sist…
…tackade Jonathan Hedström nej till Skellefteå i tisdags. Tänka sig.
…petade förbundet in en domare från Bodenregionen i matchen PIF-Sävast. Åtta gula kort varav sju sista halvtimmen. VM inspirerar tydligen.
…var Infjärdens Don Andersson förmodligen den mest nöjde tränaren som lämnade Kvarnvallen igår.
Så jobbar vi med nyheter