Vissa spelare blir populära.

Andra hyllade. 

Ett litet fåtal når bortom det. Ikoner. Legendarer. Eller helt enkelt synonyma med sin klubb.

Den typen av spelare som det kommer att pratas om i generationer.

Det är där vi måste sortera in June Renate Pedersen.

Norskan med den gyllene vänsterfoten.

När hon anslöt till Piteå IF 2009 hade hon visserligen spelat i Umeå IK.

Men någon stjärna var hon inte. Med blott nio allsvenska matcher varav sex från start gick det inte att påstå det.

När hon nu elva säsonger senare lämnar hon Piteå IF är det som en av klubbens absolut största fotbollsspelare genom tiderna med nedflyttning, uppflyttning, SM-guld och Champions League.

– Det har inte sjunkit in allt än; vilken resa jag har varit med om. Men det får väl börja göra det ikväll när jag lägger mig, säger hon på måndagskvällen till PT.

Utifrån det kan alla förstå att beslutet att lämna Piteå för Hammarby har krävt många funderingar.

– Jag är inte från Piteå. Det som har hållit mig kvar är kärleken till fotbollen och stan. Valet var inte enkelt. Jag har trivts jättebra och det har blivit sjukt många år där jag har fått vara med om allt från början. Ned- och uppflyttning, SM-guld, Champions League-spel och en massa utmaningar. 

Vad minst du bäst?

– Första matchen för Piteå i damallsvenska; mot Krististand, var speciell. 

Då gjorde nummer 23 Piteås historiska mål efter 23 sekunder.

– Men sedan är det alla minnen kopplade till kärleken från publiken. Folk som träffar en efter varje träning. Kramarna och snacket på affären. Den kärleken som jag har till stan och publiken. Fotbollsmässigt finns massor att välja på och det är klart att SM-guldet var toppen och Champions League skitkul. Det är jobbigt att lämna husnycklarna och åka. Men inget är för evigt. Att det skulle ta tio år det trodde jag aldrig.

Men nu är hon där.

Kontraktet med Hammarby är skrivet över två år. Ett lag i elitettan. Det kan tyckas märkligt.

– Det är utmaningen som jag vill vara med på. Hammarbys damer har gått ihop med herrarna i samma aktiebolag och ingen i Skandinavien har det på det sättet vad jag vet. Det är samma personal och ekonomi och allt känns så proffsigt när jag har varit på besök. Det är en sjuk satsning och jag vill vara med på den här resan. Jag skulle ångra ihjäl mig om jag tackade nej. Trenden vi ser i fotbollsvärlden att tidigare herrklubbar även satsar på damerna gäller också Hammarby.

June Pedersen har haft samtal med klubben under en lång tid. Hon följde noga slutet av elitettan där "Bajen" tappade sin allsvenska plats i sista omgången.

– Jag hoppades att de skulle gå upp, men fick tänka till lite när det inte blev så. Men utmaningen var för spännande att säga nej till.

June Pedersen var damallsvenskans äldsta spelare 2019. Men hon poängterar noga att det här inte är ett sätt att trappa ner.

– Det blir skönt att besöka andra omklädningsrum i elitettan, haha. Nu ska vi möta Assi och Morön. Det är klart att det säkert märks en skillnad i professionalitet men jag vill verkligen det här. Jag ska vara med på resan till 120 procent. Det är allt eller inget som gäller för mig. Jag ser inte det här som ett sätt att varva ner. Nu kan jag inte göra något dåligt och gömma mig bakom Faith (Ikidi Michael). Jag måste själv ta ansvar. Det blir min största utmaning någonsin. I PIF kan jag göra en dålig träning eller match och ingen bryr sig, nu förväntas jag hela tiden leda.

Din agent sa för några dagar sedan till PT att du ville ha ett kontrakt över flera år. Har det spelat in?

– Jag har inte sagt något sådant till Piteå. Men jag har tänkt på var jag vill bo i framtiden. Jag har tecknat avtal på max 1+1 år i tio års tid. Någon gång tar det slut och jag ville någonstans närmare familjen. Att flytta till Nordnorge var inte aktuellt för att spela, så då blev åt andra hållet istället.

Är det något du vill hälsa till supportrarna?

– Jag vill rikta ett absolut tack till varenda en på gymmet, affären, stan, överallt. Jag har aldrig hört ett enda negativt ord. Piteå är en fantastisk stad att spela fotboll i och jag har verkligen utvecklats och jag hoppas verkligen att de förstår att de har utvecklat mig också. Samma sak gäller alla spelare och ledare. Jag vill tacka alla.

– Det är jobbigt att lämna. Men inget varar för evigt, säger June Pedersen, Hammarby IF.