Mattias Öhlund på kryckor igen
Nej, Mattias Öhlund, 33 år, kan inte vara med och sparka boll med sonen Victor, 10 år, och Hannah, 8, förrän nästa vecka. Då får han slänga kryckorna efter sin elfte (!) operation.- Ingen stor grej den här gången. Läkarna har bara varit inne och skrapat bort brosk i höger knä, säger Mattias, som nyligen avslutade sin tolfte säsong som hockeyproffs i NHL.
Mattias Öhlund har hunnit spela fyra OS-turneringar. Här trycker har till slovaken Richard Zednik i förlustmatchen i kvartsfinalen senast i Vancouver.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Efter elva år i Vancouver Canucks tog han familjen och flyttade till Tampa i Florida.
Rasade ihop
Det blev ett nerköp, i alla fall rent sportsligt.
- Tampa var ju i slutändan ett av ligans sämsta lag. Vi rasade ihop totalt efter OS och missade slutspelet. Jag själv gjorde också en ganska knackig säsong, tycker Mattias.
En orsak var att Mattias drabbades av en fotskada som gjorde att han missade 15 matcher i ligan.
- Jag hade problem med en häl, förklarar han. Men knäskadan som jag opererade några veckor efter säsongen tog slut besvärade mig inte så mycket. Jag hade nog kunnat spela ett år till utan ingrepp. Men vi tyckte att det var lika bra att göra bort det så fort som möjligt.
Men spel i NHL sliter hårt på kroppen, det har Mattias mer än väl fått erfara.
Elva operationer
Det har alltså blivit elva operationer på tolv år.
n Tre operationer av det högra öga som han skadade i en träningsmatch strax innan seriestarten hösten 1999.
- Det är förstås allvarligaste skadan hittills. Då missade jag halva säsongen, minns Mattias.
n Han har också opererat båda armbågarna.
n Och båda knäna.
n Samt en magmuskelskada.
- Plus lite annat smått och gott. Det håller på att bli en ganska lång lista, säger Mattias med ett leende.
Roligare nu
Men alla skador till trots har Mattias inte tappat motivationen.
- Nej, inte alls. Jag tycker faktiskt att hockeyn är roligare nu än nånsin, trots att det inte gick så bra senaste säsongen, säger han.
OS i Vancouver blev också en besvikelse för Mattias.
- Det var kul att komma tillbaka till min gamla hemstad. Men förlusten i kvartsfinalen mot Slovakien var en rejäl missräkning. Vi hade förutsättningar att gå längre än så, tycker han.
Mattias har hunnit spelat fyra OS-turneringar:
n Nagano 1998 - förlust i kvartsfinalen mot Finland.
n Salt Lake City 2002 - förlust i kvartsfinalen mot Vitryssland.
n Turin 2006 - guld.
n Vancouver 2010 - förlust i kvartfinalen mot Slovakien.
Långt borta
Om drygt tre år är det dags igen, 2014 i Sotji.
- Det är långt borta. Nu tar jag bara ett år i taget, säger Mattias som har sex år kvar på sitt kontrakt med Tampa Bay Lightnings.
- Vi får se om jag orkar spela ut det kontraktet. Men jag är i alla fall ganska säker på att jag kommer att avsluta karriären i NHL. Att komma hem och spela någon säsong i elitserien tror jag aldrig kommer på fråga.
När Mattias kom till Tampa utnämnde klubben honom direkt till assisterande lagkapten.
Det var en markering om hans status i laget.
I vintras var han och Victor Hedman, som kom från Modo, de enda svenskarna i klubben.
Lunch med Harju
Kommande säsong blir det tre. Då ansluter Johan Harju, från Luleå (senast i Dynamo Moskva).
- Kul med ytterligare en norrlänning i laget, tycker Mattias. Jag har faktiskt varken sett Harju spela eller träffat honom personligen ännu. Men vi har pratats vid på telefon och vi ska försöka träffas över en lunch senare i sommar.
Rent sportsligt blev alltså flytten till Florida ingen succé.
Men socialt fungerade det desto bättre.
- Vi trivs jättebra i Tampa hela familjen, försäkrar Mattias. Vancouver var ju en hockeytokig stad och man hade alltid ögonen på sig. I Tampa är hockeyn ingen stor sport och det är ingen som känner igen en ute på gatan. Man kan vara nästan helt anonym.
Familjen Öhlund kommer för övrigt att utökas inom de närmaste veckorna. Då ska hustrun Linda föda ett småsyskon till Victor och Hannah.
Så jobbar vi med nyheter