När 27 minuter återstod av matchen tvingades Hanna Pettersson lämna planen med brutet lillfinger.
Drygt fyra timmar senare återvände hon från lasarett med fingret i gips.
- Äh, det var inte så farligt. Som fotbollspelare använder man ju inte ett lillfinger så mycket, sa Hanna, som inte tror att hon kommer att missa några matcher på grund av fingerskadan.
- Nej, den här skadad kom lägligt. Vi har ju matchuppehåll i två veckor nu. Jag får väl vila några dagar först, sedan kan jag spela med skydd. Det är inga problem, säger Hanna.
Alltid ont
Hanna har varit med om värre. Första säsongen i Umeå slutade med både brutet ben och fot.
- Som fotbollspelare har man ju alltid lite ont någonstans på kroppen. Det här räknar jag som en mindre blessyr, säger Hanna med ett skratt.
Fingerbrottet ådrog hon sig när hon ramlade i Örebros straffområde och tog emot sig med handen.
Då hade hon redan hunnit bli matchvinnare för hemmalaget med två mål och en assist.
Letade passning
- Jag brukar inte lägga målen på minnet. Men jag gjorde väl två mål i någon match med Umeå också ifjol, sa Hanna, som sa så här om fullträffarna mot Örebro.
n 1-0 (matchminut 29): "Jag och Josefine Johansson sågade oss igenom på vänsterkanten. Jag kom in i straffområdet och letade passning. Men jag såg ingen där så då bestämde jag mig för att gå på avslut själv. Jag vände bort en back och lyckades rulla in bollen vid bortre stolpen".
n 2-0 (49): "En nick som jag fick bra träff på. Jag såg inte exakt var bollen gick in men det kan inte ha varit så långt från ena krysset. Passningen, en frispark, fick jag från Sofie Persson".
n 3-0 (52): "Det målet har jag bara fått berättat för mig, jag minns ingenting själv. Jag måste haft nån blackout. Men tydligen nickskarvade jag bollen vidare till Josefine Johansson som gjorde målet. Bollen fick jag från Sofie Persson, en frispark igen".
Säkra poäng
Piteå har nu hunnit plocka tio poäng på sju matcher i serien. Ifjol blev det 17 poäng på hela säsongen, 22 matcher.
Piteå har nu bara fem poäng upp till serieledande Tyresö.
- Det kändes som segern mot Örebro var tre säkra poäng. Vi var helt klart det bättre laget, tycker Hanna, som har Karlslund som moderklubb och spelat med Örebro i damallsvenskan i två säsonger tidigare.
- Jag har spelat med flera som fortfarande är kvar i laget. Det känns alltid lite extra kul att göra mål mot Örebro, tycker Hanna som faktiskt gjorde tre mål mot sina forna klubbkompisar i en träningsmatch på försäsongen.
Första nollan
En annan som var nöjd efter segermatchen mot Örebro var målvakten Maria Rönnbäck, 23 år.
Hon höll ju nollan för första gången i allsvenskan.
- Jättekul. Vi spelade bra och tog en viktig seger, tyckte hon.
Maria har fått kliva in som förstemålvakt när Lydia Williams blev skadad. Den uppgiften klarar hon numera galant.
- Jag är imponerad av Maria. Hon kommer till jobbet varje dag och ger alltid hundra procent, säger Stellan Carlsson, tränaren.
Själv var Maria förstås nöjd med första nollan.
- Jag hade väl inte så hemskt mycket att göra, tyckte hon. Det var några hörnor som kändes lite farliga men där fick jag god hjälp av utespelarna. Mitt samarbete med främst Faith Ikidi och Sara Eliasson i backlinjen funkar bättre och bättre för varje match, tycker Maria.
- Sedan har jag väl också fått bättre självförtroende allt eftersom. Det kan jag nog också tacka målvaktstränaren Birger Grahn för. Han jobbar hårt med mig och jag tycker att jag utvecklas hela tiden.
Närmast att släppa in ett mål var Maria när endast fyra minuter återstod av matchen.
- Ja, herrgud. Där höll jag på att göra bort mig. Jag tappade ju bollen framför fötterna på en av deras forwards. Nu redde det ju upp sig men det hade varit pinsamt att släppa in ett mål på det viset, sa Maria, som inte funderar så mycket över att klubben jagar en ny målvakt.
- Det är inget jag kan påverka. Jag kan bara fokusera på min egen insats, slutar hon.