I lördags var det sannerligen inget snack om saken.
Hudiksvall var fullkomligt överlägset och gick i mål mer än två och en halv minut (!) före tvåan, IFK Mora.
- Synd att dom andra lagen inte kunde ställa upp med sina bästa åkare. Nu blev det ju som spel mot ett mål, sa Jörgen Brink, som tidigare har två stafettguld med IFK Umeå.
Hudiksvall avgjorde i princip stafetten redan på första sträckan.
Rena uppvisningen
Fredrik Jonsson gav Hudiksvall ledningen med 14 sekunder och med starka åkare som Brink och Richardsson kvar på slutsträckorna var det mest en fråga om hur stor segern skulle bli.
Det blev alltså en hel del - rena uppvisningen.
Mora var tolv sekunder före Östersund i kampen om andraplatsen.
Hudiksvall hade också ett andralag med i stafetten som blev sjua. Med lite blandade laguppställningar hade det kanske funnits chans till två medaljer för Hudiksvall?
- Jo, vi spånade lite på den tråden. Men då hotade vår ordförande med att åka hem, skrattade Daniel Richardsson.
Piteå Elit, utan Jesper Modin i laget, hade inte mycket att hämta.
Johan Westerlund hade det tungt på första sträckan och växlade som elfte lag.
Upp till sjätte
På andra sträckan gjorde Mikael Norberg ett mycket bra lopp och åkte upp Piteå till sjätte plats.
På sista sträckan tappade David Hedlund två placeringar till åttonde plats. Det var två placeringar sämre än ifjol.
Damstafetten blev i stort sett lika odramatisk som herrarnas och även där blev det favoritseger.
IFK Mora med Sofia Bleckur, Eva Svensson och Anna Haag vann komfortabelt före Östersund och Åsarna.
Piteå med Anna Simberg, Magdalena Pajala och Jennie Öberg, som tog SM-silver ifjol, fick den här gången nöja sig med en femteplats.
Nästa bästa tiden
Men Magdalena Pajala visade i alla fall att formen är på väg uppåt igen.
På andrasträckan hade hon den näst bästa sträcktiden.
- Jag plockade en placering men fick mest åka omkring i "ingenmansland", sa Magdalena.
På sista sträckan tappade Jennie Öberg fjärdeplatsen till Tärendö (Charlotte Kalla).
- Jag hade ingen chans att hänga med när hon kom ångande, sa Jennie. Jag försökte gå ut hårt för att hålla Charlotte bakom mig så länge som möjligt. Men det fick jag betala för på andra varvet. Då var jag riktigt stum.
- Nu spelade det inte så stor roll. Det var ju medalj som gällde för oss, men vi var aldrig riktigt nära, sa Jennie sedan Piteå landat en dryg minut från bronsplatsen.