- Jag var faktiskt inte så nervös, det var inte så svårt läge, det svåra var ju att det var i OS-finalen och att hålla nerverna i kontroll.
Det gjorde hon också, genom att skicka ut båda de schweiziska stenarna och samtidigt med så lagom kraft att den egna stenen stannade kvar i boet så avgjorde hon finalen till svensk fördel.
Och det var då tårarna kom, för schweizisk del över att ännu en gång förlorat en final.
För svensk del av lycka och lättnad.
"Drömt om"
- Det här är ju det man drömmer om, kanske inte att få avgöra så här framförallt utan över att få vinna. Det var blandade känslor direkt efteråt men framförallt glädje. Vi har ju jobbat så länge för det här, säger Norberg.För egentligen skulle Anette Norberg, Eva Lund, Anna Svärd, Cathrine Lindahl och reserven Ulrika Bergman tagit den här medaljen redan för fyra år sedan. Det var då man fick stå åt sidan för Elisabet Gustafson, trots att man visat betydligt bättre resultat inför spelen i Salt Lake City.
I det läget kunde Norbergs lag lagt av men i stället satte man upp ett mål, fyra år bort i tiden.
Och på torsdagskvällen i Pinerolo, orten de tillbringat de senaste två veckorna i, blev den slutligen förverkligad efter mycket dramatik.
För svenskorna hade inför sista omgången en 6-4-ledning men schweiziska skippern Mirjam Ott revanscherade sig för tidigare misstag, lyckades ta två poäng och föra matchen till skiljeomgång.
Fördel av sista sten
Väl där hade Norberg fördel av att ha sista sten, det blev också avgörande.- Det har varit fantastiskt roligt här, en enorm upplevelse och det största i karriären. Ett OS-guld ger ju eko på ett annat sätt än VM-guld, säger Norberg.
Klart är att det var Sveriges tredje curlingmedalj i OS-historien och det första guldet någonsin. Men framförallt, det gjorde Anette Norbergs medaljsamling hemma i Stockholm komplett.
Guldmedaljerna, de får de inte förrän på lördag vid medaljutdelningen i Turin. Men det gjorde ingenting. De hade väntat betydligt längre än så.