All heder åt Anders för ett tappert försök

Anders Södergren tog VM-silver 2003. Men hans lopp i Pragelato i går var minst lika imponerande, trots att det inte blev medalj. Med lika bra glid under skidorna som de i det läget närmast jagande konkurrenterna, skulle Anders ha fått det försprång vid sin avslutande tempohöjning så att det hade räckt till guldmedalj. Nu gled dom ifatt och förbi och sen var svensken chanslös.

Men han är värd all heder för sitt försök. Sådana kämpatag ger inte bara pluspoäng hos svenska folket utan även råg i ryggen åt både honom själv och hela svenska laget inför spelens fortsättning.

Mathias Fredriksson såg också länge pigg ut. Men han är inte samma fristilsåkare som förut och var en av de första som föll ifrån när Södergren trissade upp farten i klungan.

Mathias bästa dag under detta OS var dock redan på förhand spikad till fredagens klassiska lopp över 15 km. Då kanske han äntligen kan få till ett godkänt olympiskt lopp. Gårdagens 15:e plats är faktiskt hans bästa OS-placering på fem starter.

Tunnare var det för Sverige i damsidans öppningslopp, även om Britta Norgren får plus i kanten för sitt försök att hänga med täten. Hon tangerade faktiskt Fredrikssons placering och är ett sparkapital inför framtiden.

Den ännu inte 23-åriga ångermanländskan (född i Bälinge, Uppland) gjorde sig först känd som duktig sprintåkare, var bland annat åtta i ett junior-VM och tog för två år sedan brons i SM. Men förra vintern gick helt på tok, varefter hon ströks från skidförbundets samtliga träningsgrupper. Det fick henne att bita ihop tänderna och satsa ännu hårdare. Mer av den sorten, tack. Nu är Britta given i framtida landslag och kanske kan fixa till fler lopp av den här kalibern under OS.

Det mest imponerande hittills i Pragelato? Norrmannen Frode Estil, förstås! Han bröt både en skida och en stav vid trängseln i starten men knegade sig upp till täten och slog mot slutet på samma rackarrökare som han brukar. Det räckte inte ända fram. Men det gav silver.

Visst fick norrmannen, som tappade 20-25 sekunder på malören, hjälp av att inga tätåkare från början vågade gå på för fullt väl medvetna om att höjdsläggan kunde klappa till - samtidigt som Estils tänkta "hare" Anders Aukland, stack fram till täten och drog ned farten. Det förringar dock inte den särklassige mästerskapslöparen Estils bragd. Hans lopp var en uppvisning i kylig taktik och vinnarvilja. Att det inte räckte mot uppstickaren Dementiev, tror jag att både Estil själv och norska folket överser med.

Norrmannen blir svårt att tampas med under spelens fortsättning.

Norge har drabbats hårt under OS-upptakten med både sjukdomar och detta strul - men har ändå en handfull medaljer redan. Inför morgondagens sprintstafett ser det inte heller ljust ut med tanke på Marit Björgens avhopp i går. Men är det så att hon tror sig om att kunna åka sprinten, var det förståndigt att kliva av.

I mitt tycke seglar nu kanadensiskorna Beckie Scott och Sara Renner upp som favoriter. Virpi Kuitunen vilade liksom Aino-Kaisa Saarinen från gårdagens lopp för att ha oförbrukad sisu till sprintstafetten. Så nog får Lina Andersson och Anna Dahlberg konkurrens alltid. Däremot kanske inte så mycket från tyskt håll som först befarats, förmodligen mer från ryskt.

Under alla förhållanden är det mot våra sprintåkare som nu allt intresse i längd riktas. Att Mats Larsson klev av jaktstartsloppet för att i stället vara beredd att hoppas in som reserv för en Thobias Fredriksson som möjligen inte återhämtat sig inför herrarnas sprintstafett, ger pluspoäng och visar på hög lagmoral i den svenska truppen.