Bosse Lindström är född och uppvuxen i Rosvik men sedan i början av 1980-talet är han en utflyttad Piteåbo.
– Jag började plugga på universitet (i Umeå) 1981 och då blev jag kallad professor och sörlänning när jag flyttade så långt ned som Umeå.
Sedan dess har Bosse Lindström blivit kvar i Västerbotten där han jobbar som säljare.
– Där jobbar jag på ett ventilationsföretag och jag brukar säga att jag jobbar som luftsäljare.
I Biathlon Family Sweden, som är Sveriges egen supporterförening, är Bosse Lindström ordförande.
De känns igen med sina gulblå tröjor och vikingahjälmar på VM-läktaren i Östersund.
Supporterföreningen startade 2012 då han och några kompisar reste ned till Ruhpolding i Tyskland på VM.
– Det var ett framgångsrikt mästerskap för Sverige. Men vi insåg att det var 40 svenskar och 4 000 norrmän där. Då sa vi att nu måste vi dra igång någonting. Även fast vi inte har många tusen medlemmar vill vi synas. Det var därför vi började spökade ut oss lite extra och fixade tröjorna. Det är svårt att spöa norrmännen i antal, men vi ska göra vad vi kan för att synas i alla fall.
Hur ser din egen bakgrund ut inom skidskyttet?
– Jag har alltid älskat all vintersport och när vi hade Helena (Ekholm) Ferry (Björn) och Anna-Carin (Olofsson Zidek) blev man extra intresserad. Jag brukar säga att det bröt ut 2008 på VM i Östersund. Sedan dess är det kört och då är det skidskytte på heltid som gäller.
Vad är det som är speciellt med skidskytte?
– Själva sporten i sig är så komplex och det är aldrig riktigt avgjort. Sedan har jag fastnat för stämningen som är runt omkring. Sådana här huliganfasoner finns inte över huvudtaget. Jag har rest runt i många år och jag har aldrig sett någon sådan tendens.
Bosse Lindström har också upplevt ett framgångsrikt VM på hemmaplan med tre medaljer för Sverige.
Den största upplevelsen var när Hanna Öberg sköt fullt och vann VM-guldet i distans.
– Det var helt fantastiskt. Jag hade en sådan tur att jag 2015 anmälde mig till en resa som förbundet ordnade till Mallorca. Jag följde med som vanlig turist och då var Hanna Öberg och Anna Magnusson med. Att se de träna intervaller där och nu är de i världseliten. En fruktansvärt härlig resa att få vara med om, säger han och fortsätter:
– Nu har jag haft turen att både fått lära känna Viktoria och Tomas (Hannas föräldrar) och det känns som att de är min egen familj nästan. Jag får gråten i halsen då jag tänker på det.