Förra vintern innehöll ett OS-silver i stafett, ändå var Anna Magnusson ganska missnöjd med säsongen som präglades av sjukdomar.
Trots förändringar i träningsupplägget började inte den här säsongen något bättre.
Både i Pokljuka och Hochfilzen var Magnusson långt ifrån några framskjutna placeringar. Framförallt är det skyttet som trasslat.
– Åkningen har inte varit katastrofdålig. Den tycker jag inte är så långt ifrån då jag åkt som snabbast, säger hon.
– Men det är klart att jag inte vill harva bland placeringar 40 och bakåt. Jag vill vara med högre upp i listan men man får ta det litegrann steg för steg.
Dagarna före julafton tog Magnusson ett jättekliv i tjeckiska Nove Mesto. För första gången den här säsongen lyckades hon kvala in till en jaktstart i världscupen – och i den klättrade hon hela vägen från 44:e till 14:e plats.
– Första gången jag skjuter fyra nollor på en större tävling. Jätte, jättekul. Det kändes typ som att jag hade vunnit efteråt, det var en sån himla lättnad.
För visst har tankarna snurrat efter den tunga säsongsinledningen ...
– Jag har försökt att inte tänkta på det, men jag visste att det skulle krävas något bra av mig snart, annars är det kanske inte motiverat att jag fortsätter åka i världscupen. För den sakens skull var det väldigt skönt att få till ett bra resultat.
Magnusson hade sjätte bästa tid i tävlingen.
– Det kanske är det bästa loppet jag någonsin har gjort, åkningen var också bra.
Och trots starka vindar sköt hon alltså fyra felfria serier – en bedrift som bara en annan åkare lyckades med.
– Det var lite knepiga förhållanden och vinden varierade litegrann. Jag tog gott om tid på mig i någon serie men det var ändå värt det när jag satte alla. Det var nog ganska viktigt för självförtroendet också, speciellt efter "blackouten" i Hochfilzen där jag bommade tre skott i stående skyttet på sprinten. Det var viktigt att få bevisa för mig själv att jag kan skjuta också.
Nu har Anna Magnusson fått ett kvitto på att formen är på väg.
Men att säsongen börjat segt kan ha sina förklaringar. Under hösten drogs hon med en inflammation vid fotknölen och ett tag kunde hon inte ens skejta.
– Det kanske har påverkat mer än jag trodde att det skulle göra. Det tog lite tid att komma in i det, i början hade jag nog svårt att veta vilken fart jag skulle hålla, menar hon.
– Jag tror mycket sitter i huvudet också, och sen är det svårare när man startar i sämre startgrupper och inte får lika bra ryggar att gå på.
Trots den fina insatsen senast har konkurrensen om platserna hårdnat. I vinter har svenskorna gjort succé i IBU Cup och nu får Ingela Andersson, från Arvidsjaur, och Elisabeth Högberg chansen i världscuptruppen i Oberhof.
– Det är superkul att det är så himla många tjejer som levererat bra i vinter. Jag tycker det är helt rätt att låta Ingela och "Bettan" testa på världscupen och få jämföra sig med oss, säger Anna Magnusson.
Den 10 januari inleds världscuphelgen i Oberhof. Magnusson är dock inställd på att hon nog bara får åka i stafetten den 13 januari.
Till de efterföljande helgerna i Ruhpolding och Antholz-Anterselva står hennes namn inte ens med i truppen – men platser finns fortfarande öppna.
– Mitt mål är att åka alla de där tävlingarna, säger hon.
Helgen i Oberhof lär alltså bli avgörande, men själv är Anna Magnusson ganska lugn.
– Jag känner mig ganska trygg efter att jag fick till det där loppet i Nove Mesto, sen tycker jag att det funkat bra på träning de senaste veckorna. Nu känns det bra.