Eldsjäl håller A-lagsdrömmen vid liv

Träningsmatch med IFK Göteborg, kvalmatch på gruvmalm och ett nerlagt A-lag trots serieseger. Per-Ingvar Andersson berättar om sina snart 60 år i Nybyns IK och hans syn på klubbens framtid.– Man hoppas ju att det en dag ska spelas fotboll här igen.

NYBYN2013-08-09 06:01

Inför säsongen 2005 startade Nybyns IK ett samarbete med Älvsbyns IF. De spelare som fick begränsat med speltid i ÄIF:s A-lag spelade istället med Nybyns A-lag. Under tre år spelade man under namnet Nybyn i division 6. Men inför säsongen 2008 bytte man tränare och namnet blev Nybyn/Älvsbyn 2. Säsongen efter vann de serien och blev klara för uppflyttning. Men trots bra resultat och stort spelarintresse blev det aldrig någon seriestart i femman då ÄIF valde att dra sig ur samarbetet.

– Det är synd att det blev så, men vi ville inte skapa osämja genom att ta spelare av Älvsbyn. Vi måste ju ha så pass många strumpor på planen att vi inte fryser, och utan ÄIF hade vi inte det, säger vice ordförande Per-Ingvar Andersson.

”Något fruktansvärt”

70-åringen från Nybyn har varit aktiv inom klubben i snart 60 år och har en spelarkarriär som imponerar på de flesta. Med över 40 år i klubbens A-lag lade han skorna på hyllan som 58-åring.

– Det var min sista hela säsong. Efter det har det blivit någon match på skoj bara, säger den gamle stormålskytten, som gjort över 1 000 mål i den gula tröjan.

När PT ber honom plocka fram det bästa minnet från sin långa karriär har han ett oväntat snabbt svar:

– Det måste vara kvalet till division 3 mot Kiruna. Bortamatchen spelades på krossad malm från gruvan, det dammade något fruktansvärt. Så där blev det förlust med 1-0, men efter matchen kom vi överens om att de skulle få ett par varma vantar när de var dags för retur.

Sagt och gjort, Nybyn vann hemmamatchen med 3-0 och Per-Ingvar stod för två mål när laget tog sig till landets tredje högsta serie, en toppnotering som klubben aldrig tagit sig förbi.

”För mycket lapp”

Klubben har även gått till kvartsfinal i svenska cupen, men efter en målvaktstavla fick man se sig slagna av Don Anderssons Gefle IF.

– Det var synd att vi inte tog oss längre, men alla gör vi misstag. Vi hade i alla fall en rolig resa på väg till kvarten, säger Per-Ingvar Andersson.

Under sina säsonger i Nybyn fick han ett och annat erbjudande från andra klubbar. Men det var inget han nappade på.

– Det blev aldrig av. Man är väl för mycket lapp för det, skrattar han.

I hans yngre dagar var det inte vilket lag som helst som ville ha Per-Ingvar Anderssons namnteckning. IFK Göteborg försökte locka över honom.

”En helt annan värld”

– Det började med att Ronneby ringde och bad mig komma och träna med dem. Väl där såg IFK mig och då blev det att jag åkte dit istället. Jag provspelade en träningsmatch med dem, men sedan vände jag hem.

Trots intresset från en av landets största klubbar valde eldsjälen att förbli Nybyn trogen. Något han aldrig har ångrat.

– Nej det kan jag inte säga att jag har. Jag tror att man måste vara en viss sorts människa för att klara av ett sådant liv. Dessutom var jag ung, säger Per-Ingvar, som medger att veckan i göteborg var en upplevelse.

– Helt klart. Det var som en helt annan värld.

En av anledningarna till att Per-Ingvar Andersson inte lämnade Nybyns IK var ledarna.

”Enorma gubbar”

– Vi hade ledare som Charles Åhlund och Börje Edström som kunde köra 20 mil för att hämta killar inför en match. Enorma gubbar som jag inte tror att det går att hitta idag.

Hans tidigare ledare har haft stor inverkan på hans egen ledarstil.

– Man kommer ju ihåg att man trivdes och försöker återskapa det. Det gäller att alla drar åt samma håll, och helst åt rätt håll.

När klubbens A-lag lades ner drog inte alla åt samma håll. Och när ÄIF återigen startade ett lag 2 var Per-Ingvar Andersson i kontakt med Älvsbyns styrelse angående ett nytt samarbete. Men ÄIF var inte intresserade.

”Pojkar från byn”

– De bytte styrelse samtidigt som de lade ner oss 2009. Den tidigare styrelsen var mer positiv till samarbetet, säger Andersson.

I framtiden hoppas han att klubben i hans hjärta ska återfå sitt kära A-lag. Men för att undvika att laget ska splittras vid ett avbrutet samarbete med någon annan klubb ser han helst så många egenfostrade spelare som möjligt i A-laget, även om utbudet i byn inte är det bästa.

– Man hoppas ju alltid, men vi får se. Vi har faktiskt fått in en del nya familjer i byn, och många har barn. Sedan är ju alla extraspelare utifrån en stor bonus så klart, säger han.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om