När årets Swedish Alpine Ultra genomfördes fanns Micael Granberg, tävlande för Riviera Friidrott, med på startlinjen för första gången.
Han berättar varför han ställde upp:
- Jag träffade arrangören mitt ute i fjällen och han bjöd in mig till tävlingen och jag nappade. Jag älskar miljön i fjällen och att springa, så när de två faktorerna går i hop tilltalar det mig, säger han.
Löpning har varit hans stora intresse i livet. I flera år har han sprungit åtta-tio mil varje vecka.
Han har tävlat en hel del, men aldrig tidigare hade han genomfört en sådan här tävling i fjällen.
- Jag har mest sprungit gatlopp så det här var något annorlunda, säger han.
Sex i mål
Totalt ställde 13 deltagare upp i tävlingen, men bara sex kom i mål. Övriga sju deltagare avbröt nämligen tävlingen.
Så Mikael Granberg svarade för en riktigt stark prestation i och med att han lyckades ta sig i mål och dessutom vinna hela tävlingen.
- Bara att jag genomförde det är en seger för mig, säger han.
Men att ta sig i mål var lättare sagt än gjort. Vädret var inte det bästa och det ställde till det rejält.
- Det regnade oavbrutet alla timmar som jag sprang och det blåste ganska mycket. Mellan Singi och Sälka blev det riktigt besvärligt. Jag tog mig inte över bron för den var bortspolad så det lättaste sättet att ta sig över till andra sidan var att vada i jokken. Jag hade vatten upp till knäna och vattenmängden växte eftersom, så det var tufft, säger Micael Granberg.
48-åringen hade som målsättning att ta sig i mål på under 15 timmar, men på grund av det dåliga vädret klarade han inte det.
"För mycket vatten"
Han fick nöja sig med tiden 17 timmar och 23 minuter. (Totalt hade han en paus på 20-25 minuter för att äta och dricka).
- Tre mil före målgången i Abisko kände jag att jag fixar det under 15 timmar. Men det blev för mycket vatten och halkigt och det drog ner kilometertiderna, berättar Micael Granberg.
Men även om han inte klarade sin målsättning så är han nöjd och glad.
- Det är ingen baggis. Jag är stolt över att jag har gjort det, säger han.
När han kom i mål var han inte allt för trött men visst hade kroppen tagit stryk.
- Det kändes att kroppen hade gått på högvarv och jag var hemskt svullen om mitt högra knä, berättar han.
Inte fått nog
Väl hemma i Norrfjärden igen blickar Micael Granberg tillbaka på sin upplevelse och han konstaterar följande:
- Jag älskar miljön och triggades i gång bara av den. Det blev en kick i sig. Men på grund av vädret blev det en skräckblandad förtjusning.
Och han har inte fått nog. Nästa år ska han vara med och tävla igen.
- Jag måste klara det under 15 timmar. Jag känner att jag vill fixa det. Det är mitt stora mål, säger han.