Tälten gav ett skydd mellan starten varje timme.
Nu blev det inte alls så.
– Vädret gjorde att det inte var möjligt. Det regnade hela natten, säger han.
Tävlingen på Ursberget var av det speciella slaget. Men reglerna ändå enkla.
Spring 6,7 kilometer. Du har en timme på dig. Sedan börjar nästa varv. Den löpare som ger upp sist vinner.
Det gjorde Jonatan Nordebo från Älvsbyn.
– Det var inte så värt farligt, säger han om loppet.
Tvåan Max Själin gav upp efter 22 varv.
Då behövde Nordebo bara slutföra ett till.
– Jag hade dock hoppats på att loppet skulle bli en längre tävling. Två dygn hade varit jättekul.
Banan var blöt.
– Jag bytte många tröjor och skorna blev blöta direkt. Det svåraste var fötterna som var omöjliga att hålla torra. De tog mycket stryk.
Har du träningsvärk?
– Lite grann men inte så värst farligt.
Ultramaraton pågår länge men snittfarten låg runt låga 8 kilometer i timmen.
– Alla gör olika men jag brukar köra relativt sakta och ta varvet på 53-54 minuter. Sedan hinner man inte gör så mycket mellan. Det blir att äta och dricka lite. Sedan gäller det att magen klarar av en sådan lång tävling. Får du inte i dig energi blir det tufft.
Vad är tjusningen med den här typen av tävling?
– Det är kul att många är med och att du alltid startar nästa varv samtidigt. Vinnaren och förloraren håller ihop i början och det är mer socialt och avslappnat. Sedan blir det mindre prat ju längre det går och man blir tröttare och redan har pratat om allt, haha.
En skara tappra genomförde många timmars löpning i regnet.
Max Själin och Jonatan Nordebo. Tvåan och ettan i tävlingen.