Men det blev ett stort drama. Elina var tvungen att dra 205,0 kilo i sista marklyftet – annars tog italienskan Sara Mazzanrtini medaljen på lägre kroppsvikt.
Innan lyftet stod Elina och skrattade.
– Det var mest åt hela situationen. Jag var inte alls beredd att gå in och lyfta om en medalj, berättar hon. Dessutom är jag en lyftare som flamsar omkring under tävlingarna. Jag sitter inte i ett hörn med handduken över huvudet.
Sista marklyftet blev kämpigt.
– Jag tänkte bara ”skjut inte fram knäna.”
Rönnqvist fick upp stången.
– Jag kände direkt att det här ska jag fan ha, säger Elina.
Så blev det också med domarsiffrorna 2–1. Det betydde att EM-bronset var klart.
– Men ett kilo till hade inte gått, säger Elina med ett skratt.
Medalj i första internationella tävlingen som senior.
– Det kändes förstås bra, tycker Elina. Dessutom fick jag veta att jag är första svenska 90-talist som tagit medalj. Men det kommer nog fler under det här mästerskapet.
Det var en krånglig väg till medaljen för 24-åriga Elina Rönnqvist – som började redan innan tävlingen.
– Dagarna innan blev det tuff diet. Men jag vägde in på 71,86 kilo så det var ju god marginal.
Drygt ett hekto ...
I första grenen, benböj, klarade Elina 212,5 kilo.
– Eftersom jag vägt mycket mer under träningen kändes det tungt. Dräkten passade inte heller så bra. Redan då var jag säker på att medaljchansen var borta, säger Elina.
Bänkpressen gick bättre, 132,5 kilo – nytt personbästa.
– Jag hade sökt fram min gamla tröja och den fungerade bra, förklarar Rönnqvist.
I det momentet försvann Antonina Marchenko från Ukraina. Hon missade alla sina försök – trots att hon fick göra om sitt tredje eftersom vikter saknades så det blev obalans på stången.
– Tråkigt för henne men tur för mig. Hon tillhörde favoriterna och hade säkert tagit medalj. Men det är sånt som kan hända.
Kampen om bronset blev det mest spännande under avslutande marklyftet och Elina Rönnqvist vann alltså den kampen på 550,0 kilo. Hon tog den på sin jämnhet.
– Många lyftare är riktigt bra på någon av grenarna men jag är nog jämnare än de flesta. Det betyder att jag sällan tar någon delmedalj men det ger utslag i totala resultatet.
Norskan Marte Elverum (som drog nytt europarekord i marklyft, som också betytt rekord totalt, två gånger men ramlade båda gångerna baklänges ..) vann på 612,5 kilo före Ankie Timmers, Nederländerna, med 577,5.
När PT får tag i Elina ligger hon i en solsäng och njuter av det fina vädret.
– Det skulle bli regn men jag är glad över att prognosen hade fel.
Nästa tävling blir kanske VM som avgörs i Tjeckien i november.
– Vi får se. Där är jag helt chanslös när det gäller medaljerna men det ger ju värdefull rutin. Alternativet är jag att satsar på en längre träningsperiod istället.
– Jag får också ta en funderare på om jag ska vara kvar i viktklassen. Det känns som jag en del ogjort i 72-kilos men samtidigt betyder det att jag måste skräpa till kosten – dessutom är jag egentligen lite för lång för klassen.
Men i går struntade hon i kalorierna när hon skulle fira medaljen.
– Jag ska äta precis vad jag vill och kanske blir det en pilsner också, sa Elina Rönnqvist.
Under lördagen lyfter Elinas klubbkamrat och sambo Henrik Fransson i mästerskapet.